Nytränad och med nytvättat hår sitter jag framför datorn, äter en ruta mörk choklad och dricker en mangosmoothie samtidigt som jag förbereder mig för kvällens tentor, till tonerna av musikhjälpen och med palmer utanför fönstret. Jag har ju haft det sämre, jag säger bara det.
Jag och Carly hade pluggmarathon igår och avslutade med slötittande på TV och en diskussion om huruvida det var måndag eller tisdag (jag var på måndagssidan, mest för att det skulle innebära att jag missat mina tentor om det var tisdag).
För några år sedan tyckte jag inte så mycket om julen, jag tyckte att det var en överskattad och hetsig tid, och mitt jobb (i en butik som säljer choklad) var om möjligt ännu hetsigare, så när julen väl var kommen var jag så trött att jag helst av allt hade lagt mig under täcker och sovit bort dagarna.
Sedan blev jag äldre och insåg att man faktiskt kan styra sina tankar lite och välja ur vilken synvinkel man ville se saker, så jag sadlade om och blev positiv. För julen är ju egentligen fantastisk; du får träffa familj och släkt, alla är extra snälla eftersom att ingen vill få kol i julklapp, det är tända ljus och vi ska inte tala om allt ätbart. Men det bästa av allt; folk är glada. Det finns två tider på året när Sverige strålar, det är när den första värmen kommer på våren, samt julen.
Nuförtiden är jag alltså en julälskare. Därför passar det ju alldelens utmärkt att jag landar den 23 december, lagom för att hinna få håret klippt och slå in julklapparna innan årets julkalas drar igång. Du kan kalla mig välplanerande!
Några bilder från julafton förra året:
Leo och pappa under julfrukosten
Min fina lillebror, som kom hem från sin resa i Indien den 23 december förra året. Man kan alltså säga att jag gör en Leo i år.
Mamma var jultomte. Eller alltså, hon hoppade in för jultomten eftersom han hade så många andra barn att hinna med på julafton...
Jag fick ett par pjäxor i julklapp som jag självklart provade på direkten, de satt som en smäck,
man kunde nästa tro att jag varit med och valt ut dem och gjutit sulan efter mina fötter. Hur det gick första gången jag skulle använda dem är
en annan historia.
Jag önskar att jag menade aktivt pluggande när jag säger att vi pluggar...
Så är det, det är slut snart, jag är klar snart och sedan är det dags att åka hem. Detta är den sista veckan i skolan och sedan är jag officiellt arbetslös, det kommer att vara min titel. Men innan dess har jag i alla fall en helg av collegelivet att bjuda på, i bilder.
I fredags låg vi på stranden ett par timmar. Man måste ju få i sig sin D-vitamin!
Sedan gick vi in till Emma, åt cheesecake och pluggade.
På kvällen var det julfest med Internationella avdelningen. Bowling och unlimited pizza-buffé. Juligt!
Jag kunde inte bowla eftersom att jag sabbat min rygg, så jag tittade på och hängde med folk mellan deras spel. Det var inte helt fel det heller!
Jag och Emma tyckte att pizzakanterna smakade lite saffran. Om det är lussebullslängtan som gjorde det eller om de faktiskt gjorde det får vi aldrig veta. (Det är inte Emma på bilden!)
Das internationella studenter plus några av våra ambassadörer.
Lördagen inledde vi med lite plugg på stranden, när finals är på ingång får pluggpapprena följa med överallt.
Efter ytterligare några timmar med plugg hemma åkte vi till the Cheesecake Factory för en sista natt med gänget.
Titta vad lycklig Emma ser ut!
På söndagen gjorde vi samma sak som de tidigare dagarna, solade och pluggade i två timmar på stranden och sedan in för lunch och vidare plugg. Vi började hos Emma, men sedan blev det kaos så då gick vi över till mig istället och sällskapade Carly.
Efter ett par timmar såg Emma ut så här. Då gick hon hem och la sig istället.
Jag och Carly kämpade på några timmar till, sedan gav jag mig ut och sprang av mig allt jag lärt mig.
Resten av kvällen tillbringade jag och Carly i soffan med varm choklad och julfilmsmarathon på TV. Mys!
Nu är den här, veckan som alla hatar, veckan som ingen förstår sig på, veckan som skördar hjärnceller i takt med att sekundvisaren tickar. FINALS!
Jag har fyra tentor den här veckan, två imorgon, en på torsdag och sista på fredag kväll. Jisses, det är allt jag har att säga. Men eftersom att jag är kung är det inga problem! BAAM!
Första advent firade jag på New Yorks gator. Andra advent firar jag i en solstol i Florida.
Det är söndag och dagen kommer ägnas åt plugg, för det mesta. Men en liten paus på stranden kommer nog hinnas med, jag måste ju passa på dessa sista veckor.
Glad advent hörni, hoppas ni har snö! Och tänd ett extra ljus, ät en lussebulle till och drick en större klunk julmust för mig också, det är nämligen lite svårt att skapa julstämning med palmer uanför fönstret.
PS.
Om exakt två veckor är jag i full färd att boarda mitt plan som ska börja min resa hem.
Här kommer de sista bilderna från New York, dag tre och fyra. Och jag är lika kär i staden idag som jag var när jag var där.
Vi bestämde oss för att åka till ett superkänt pannkaksställe och äta brunch, men vi var inte de enda med den idén. En dryg timmes väntetid fördrev vi på Dunkin Donuts, men snuskig kaffe och snuskiga munkar. Här försöker jag fota mamma när hon spelar WF (ja, jag spelar fortfarande WF).
Pannkakorna var väl värda väntan... HERRE MIN GUD! Varje tugga var en matorgasm.
Efter rullade vi (med matkoma deluxe) till the MET och kulturaliserade oss.
Som jag törstat efter kultur den här hösten, Fort Myers kulturella upplevelser består av ett snäckmuseum, inte så hårresande.
Vi botaniserade bland giganter i flera timmar.
Här är jag, om ni glömt hur jag ser ut.
Efter tog vi en promenad genom Central Park. Här är en äldre man som matar ekorrar ur handen.
Mamma stoppar trafiken för att ta en turistbild.
Ett av mina turistmål med helgen var The New York Public Library. Av en händelse råkade vi springa på denna fantastiska byggnad när vi strosade på stan.
Här stod Carrie när hon fick idén att gifta sig med Big i The New York Public Library, en bra idé som gick åt skogen. Synd för henne, men en bra film blev det.
Black Friday på Macy's... KAOS, var ordet. Vi stod ändå ut några timmar, julklappar handlades och armågar väjdes för. Mot slutet blev jag lite trött och grinig, men det botades när vi kom tillbaka till hotellet och jag fick i mig lite Marabou.
På kvällen var vi helt slut, som i slutkörda, som i slut som artist. Så vi övervägde roomservice, men som de krigare vi är tvingade vi oss upp ur sängen och ut i kylan till en italienare runt hörnet. Och tur var det. Denna kulinariska upplevelse ville man inte vara utan. Efter middagen släpade vi oss tillbaka till hotellet, mamma däckade och jag fastnade framför HP på TVn.
Sista heldagen. Frukost på Starbucks som sig bör när man är i Amerikat.
Det blir nog inget stannande för mig i det här landet, de kan ju inte ens stava till mitt namn, så kan man ju inte ha det...!
Mamma köpte en ny jacka (efter en liten stunds beslutsångest). Efter jackshoppandet gick vi till en Organic Market och drack varm äpplecider.
Mamma shoppade så mycket att hon var tvungen att köpa en till väska. Så kan det gå. Den släpade hon runt på hela dagen, som en annan bag lady (skönt att det inte var jag som stod för den titeln för en gångs skull). Bilden har inget med texten att göra, hon köpte alltså inte strykjärnshuset, även om man kunde tro det när man kände på hennes väska.
Empire State Building
Lite mer shopping och lunch innan vi drog vidare till nästa mål.
Guggenheim. Som innehavare av en kandidatexamen i kulturvetenskap (den du!) hoppade jag upp och ner av lycka (inombords, man kan ju inte tappa masken i NY... Typ.).
Min skapare.
Man hade ju aldrig gissat att vi är släkt...
På kvällen åt vi middag på restaurangen The View, en snurrande restaurang vid Time Square. Trerätters och vin, efter det var man göttigt mätt.
Sista dagen gick vi ut och promenerade efter frukost, planlöst runt staden, med separationsångesten i halsen. Vid två var mamma tvungen att åka till flygplatsen, lite tårar och kramar och sådant, sedan gick jag in i lobbyn och deppade i tre timmar innan det var dags för mig att åka till flygplatsen och resa tillbaka till Fort Myers.
Det var den helgen.
Jag har precis uppdaterat mig i bloggvärlden och dagens genomgående tema är "ÄNTLIGEN FREDAG!". Jag vill också döpa mitt blogginlägg till "ÄNTLIGEN FREDAG!" och sedan skriva om hur glad jag är att det är helg, men jag kan inte. För jag kommer ägna större delen av helgen till plugg, plugg och mera plugg. Finals är nästa vecka och just nu finns det inte mycket annat.
Och som pricken över i har jag skaffat mig sådant där ryggskott, sjukt taskigt av någon att skjuta mig i ryggen. Så ingen träning och massa smärta är vad jag har att roa mig med. K to the U to the L!
Ikväll tar jag paus dock för att bowla (eller titta på, det beror på hur glad min rygg är) med de internationella studenterna. Lite kul måste man få ha.
Nu ska jag äta upp min frukost och kolla julkalendern innan pluggtime. ÄNTLIGEN FREDAG!
Jag har ju inte visat er bilderna från NY. Denna underbara stad. Dock är det brutalt mycket bilder, så jag tänkte att vi tar det steg för steg. Vi börjar med dag ett och dag två.
Hela resan började med att min taxisnubbe somnade i sin bil och vaknade inte förrän 45 min efter att han skulle ha hämtat upp mig. Eftersom att det är det enda taxibolaget jag känner till i den här staden och eftersom att de inte svarade i telefon klockan 04.20 på morgonen fick jag snällt stå och vänta. Och vänta och vänta och vänta. Tillslut kom en snubbelina och hämtade upp mig. På väg upp mot flygplatsen slänger hon ut: "jag måste vara ärlig med dig, detta är min fjärde dag som chaufför och jag är inte helt säker på om detta är rätt väg".
Eftersom att jag är framförhållning personifierad när det kommer till att resa var jag ute i så pass god tid att en timmes försening inte gjorde så mycket och jag hann med en frukost på flygplatsen samtidigt som jag tittade på plan som lyfte i mörkret.
Efter den mest turbulenta resa jag någonsin varit med om och en lååååång shuttlefärd var jag äntligen framme vid hotellet och lyckades checka in. Mamma hade fortfarande några timmar resande kvar och tanken var att jag skulle ta dem timmarna till att plugga. Men vem kan plugga när man har den här staden utanför dörren?
Istället gick jag runt i regnet och o:ade och a:ade till staden av neon. Efter ett par timmar blev jag lite kall dock (man är inte superförberedd på kyla när man packar för Florida), så jag gick tillbaka till hotellet och värmde mig under täcket tills min mamma anlände.
Efter en tårfylld återförening begav vi oss ut för att äta middag. Mammas flyg tog en detour till Canada så hon blev några timmar föresenade. Det med jetlag och min dag som startade 03.30 gjorde att vi var ganska slut. Vi hittade en liten italiensk restaurant runt hörnet där vi åt gott och drack vin. Sen däckade vi i den skönaste sängen jag någonsin sovit i.
Första morgonen bjöd på Starbucks-frukost och sedan ut på stan. Här är min fina mamma vid Time Square.
Hur häftigt är det inte?
Vi shoppade lite julklappar innan vi traskade vidare genom stan.
Vi gick in i en chokladaffär och jag hittade en Reese's-hylla, den fick mig att tänka på Emma. Jag ville köpa en Reese's-tröja till henne, men en t-shirt kostade nästan 50 dollar, så hon fick bli utan och nöja sig med en bild istället.
Vi gick till Rockerfeller Center och tittade på skridskoåkarna (bambisarna på is).
Sedan vidare till St Patricks kyrka där vi tände ljus för Farmor, Mormor, Morfar och Torres mami.
Jag tittade på Breakfast at Tiffanys dagen innan jag åkte till NY, så jag var tvungen att fota affären, såklart. Tyvärr var den stängd, men vi gick dit några dagar senare och botaniserade i glittret istället.
Efter lite mer julklappsshopping traskade vi runt i Central Park tills vi inte kunde känna våra tår längre. Då tog vi till ett café för en sen lunch.
Vi tog tunnelbanan till Ground Zero. Här stod tornen, när det begav sig.
När vi skulle åka hem råkade vi sätta oss på fel tunnelbana (både mamma och jag saknar den där inbyggda kompassen som många har, så vi gick fel några gånger...). Istället för att åka en bit upp på Manhattan hamnade vi i Brooklyn. Så kan det gå när inte haspen är på.
Thanksgiving-middagen intogs på Red Rooster. Markus Samuelssons restaurant i Harlem.
Tandoorilax och stuffing och broccoli och parmesanpommes.
Kvällen avslutade vi i lobbyn på hotellet med bubbel och cheesecake.
Stay tuned for berättelsen om hur vi gjorde kaos med Black Friday.
Det bidde nattplugg igår. Först ett par timmar i vardagsrummet med Carly och sedan några timmar till vid mitt skrivbord, innan hjärnan gav upp.
Idag är det på't igen ba'!
Tre föreläsningar, en inlämning och en presentation. Sedan är det bara att hoppa på finalsplugget.
Alltså julkalendern hörrni, vilket mästerverk!
- När man skriver fetaste stycket i sitt 16sidors-paper och sedan lägger Word av och det försvinner, så man måste skriva om det.
- När man är halvsjuk och inte kan träna, så man får klättra på väggarna.
- När ens mjölk är slut.
- När man är mos i huvudet, men inte har tid att vila.
- När en rumskompis har Hannah Montana-marathon, på högsta volym.
- När man har så mycket blaj att göra i skolan att man knappt kommer ihåg att gå på toa.
- När man gör en lista över saker som suger och sedan ser över den och inser att man lätt som en plätt kunde göra en hel lista över saker som suger, bara idag.
Idag är det 20 dagar kvar till julafton. Det vet jag för att jag kan räkna och för att mina chokladkalendrar säger det (ja, plural, jag har fått en både från min mamma och min pappa).
Annars satt jag i soffan och pluggade med Carly igår kväll, samtidigt som vi tittade på film och hon blev utbjuden på date över sms. Hon satt och rådgjorde hur hon kunde skriva och hur snabbt hon skulle svara. Jag svarade vänligt samtidigt som jag dog lite inombords av avund. Är inte det bland det härligaste som finns? Pirret över att se ett visst namn på skärmen, att sedan försöka hålla sig från att svara på sekunden för att man inte vill verka för "på" och sedan nervositet om huruvida svaret var bra.
På fredag ska hon på date och jag ska på en "all you can eat"-pizzabuffét. Kontraster.
Kinderkalendern jag fick av pappa.
Personen som kom på det här med Finals - att trycka ihop tentor i alla ens kurser under fyra dagar - den personen var ju inte riktigt frisk. Sen att mina professorer har en ohälsosam kärlek till tentor och dylikt så de pressar in en, samt en inlämning och en presenation veckan innan OCKSÅ, det gör ju inte saken bättre.
Jag skrev en tenta för två timmar sedan och sitter nu på biblioteket med min research report på 13 sidor som ska in på torsdag och klockan fem är det dags för föreläsning. Jag är inte direkt ensam på biblioteket...
Livet rockar ju inte just nu, det kanske inte är så svårt att räkna ut.
Men inte deppar jag för det, för jag har faktiskt mina favoritbyxor på mig, med massa mönster. OJ VAD DE PIGGAR UPP I PLUGGTRÅKET! VERKLIGEN UPPIGGANDE!
Emma mötte mig på flygplatsen igår, det fick mig att glömma bort deppen en stund. Sedan ramlade jag in genom dörren vid halv ett och då var deppen ett faktum igen. Det är inte lite surt att byta ut ett maffigt hotell med den skönaste säng jag någonsin sovit i, till ett sunkigt dorm med en 90säng som saknar bäddmadrass.
Nu ska jag ta mig an plugget. En tenta imorgon, en presentation och en stor inlämning på torsdag, sedan är det dags för finals. Puh!
När vi var på Guggenheim fick mamma en flashback från när vi var där sist och sa
att jag inte alls hade låtsas vara intresserad av konsten, fast att jag i vanliga fall brukade göra det. Jag hade tagit sats från toppen av museet och sedan sprungit ner längs den snurrande rampen, med handen på räcket som går genom hela museet. Kul unge!
Denna gång sprang jag inte genom museet som en annan illbatting, utan gick lugnt och sansat och låtsades vara intresserad av konsten (fast nuförtiden behöver jag inte låtsas längre).
Jag har haft fyra helt underbara dagar med min mamma här i New York. Tiden har gått så fort att jag knappt hunnit blinka, men vi har ändå hunnit med mer än jag någonsin kunnat drömma om. Från shopping och sevärdheter som Ground Zero och New York Public Library, till kulturell eufori på the MET och Guggenheim. Man får inte heller glömma middagen på Red Rooster i Harlem och gårdagens trerätters på The View med utsikt över hela Time Square från en snurrande restaurant. Och hennes packning var cira 20kg tyngre när hon åkte hem. Tack Black Friday!
För en timme sedan vinkade jag av mamma när hon åkte till Newark och vidare till Stockholm, själv har jag två timmar till att fördriva innan jag blir upphämtad för att åka till JFK och sedan vidare tillbaka till Flordia...
Det är samma visa varje gång, det spelar ingen roll vart jag mig i världen vänder, eller att jag förflyttar mig mest hela tiden, varje gång jag vinkar hejdå till någon i min familj går mitt hjärta sönder lite, även om det alltid läker med tiden, så gör det förbaskat ont. Varje gång. Hade jag fått bestämma hade jag skaffat en sådan väska som Hermione hade i HP7, där hade jag stoppat min familj och mina vänner så att jag kunnat ta med mig dem på mina äventyr. På så sätt skulle jag aldrig behöva sakna dem. Det hade varit skönt.
Thanksgiving-middag på Red Rooster i torsdags.
Om två timmar lämnar jag denna fantastiska stad för att återvända till Fort Myers. Där väntar en intensiv vecka med attackplugg inför finals som sätter igång nästa tisdag. Helgen efter det ska jag packa ihop mitt dorm och flytta till ett hotell där jag och Emma kommer att tillbringa vår sista vecka i staterna.
New York, mina vänner, denna stad, denna fantastiska, underbara stad.
Idag har vi ätit frukost på Starbucks, varit runt Time Square, sett Macy's Thanksgiving Parade, varit vid Rockerfeller center, shoppat lite, gått i Central Park, varit vid Ground Zero, samt varit på tunnelbaneäventyr i Brooklyn (så går det när två som saknar lokalsinne ska utforska en världsmetropol).
Nu är vi på hotellet för att duscha oss varma (liiiiiite kallt ute) och sedan ska vi iväg till Red Rooster för middag.
Älskar't!
Det är 16 år sedan jag var i den här staden. Jag har fem starka minnen från det besöket.
1. När vi var i Central Park och fick en varsin kringla, jag var beredd på en god och söt kringla. Tji fick jag, detta var en salt pretzel, storlek större. Den smakade blä och jag blev dunderbesviken.
2. När vi var inne i den jättestora leksaksaffären och jag fick välja en leksak, men fick beslutsångest och köpte en "I ♥ NY"-t-shirt (modell: för stor för en 8åring) och en ring på gatan istället. (Tröjan användes tills den gick sönder ett par år senare, när trycket sedan länge bleknat. Välinvesterade pengar med andra ord.)
3. Guggenheim-museet. Jag gick runt och tittade på kulturen och låtsades som att jag tyckte att den var mycket fascinerad, trots att jag egentligen inte förstod ett jota av den.
4. Att vi gick och gick och gick och gick. Hela tiden, hela dagarna gick vi. Så en dag när vi satt på ett café berömde mamma och papa mig och min bror för att vi inte klagade något trots allt vandrande. Vi var ju trots allt bara sex och åtta. Jag minns att jag blev stolt som en tupp när de sa detta. Sedan dess har jag aldrig klagat över att gå mycket. (Den där sista meningen var en stor fet lögn)
5. Att jag och min bror fick ett varsitt äpple i receptionen på hotellet, samtidigt förklarade mina föräldrar för mig att New York även kallas för The Big Apple. Jag tog med mig det här äpplet hem till Sverige och sparade det tills det ruttnade och jag tvingades slänga det (en sorglig dag).
Nu sitter jag på hotellet och väntar på att min mamma ska landa, sedan ska vi ut och göra The Big Apple som att det inte finns någon morgondag,
PS.
Det är kallt och det regnar. Jättemycket.
