En studie i den amerikanska drömmen

Det är 16 år sedan jag var i den här staden. Jag har fem starka minnen från det besöket.

 

1. När vi var i Central Park och fick en varsin kringla, jag var beredd på en god och söt kringla. Tji fick jag, detta var en salt pretzel, storlek större. Den smakade blä och jag blev dunderbesviken.

 

2. När vi var inne i den jättestora leksaksaffären och jag fick välja en leksak, men fick beslutsångest och köpte en "I ♥ NY"-t-shirt (modell: för stor för en 8åring) och en ring på gatan istället. (Tröjan användes tills den gick sönder ett par år senare, när trycket sedan länge bleknat. Välinvesterade pengar med andra ord.)

 

3. Guggenheim-museet. Jag gick runt och tittade på kulturen och låtsades som att jag tyckte att den var mycket fascinerad, trots att jag egentligen inte förstod ett jota av den. 

 

4. Att vi gick och gick och gick och gick. Hela tiden, hela dagarna gick vi. Så en dag när vi satt på ett café berömde mamma och papa mig och min bror för att vi inte klagade något trots allt vandrande. Vi var ju trots allt bara sex och åtta. Jag minns att jag blev stolt som en tupp när de sa detta. Sedan dess har jag aldrig klagat över att gå mycket. (Den där sista meningen var en stor fet lögn)

 

5. Att jag och min bror fick ett varsitt äpple i receptionen på hotellet, samtidigt förklarade mina föräldrar för mig att New York även kallas för The Big Apple. Jag tog med mig det här äpplet hem till Sverige och sparade det tills det ruttnade och jag tvingades slänga det (en sorglig dag).

 

Nu sitter jag på hotellet och väntar på att min mamma ska landa, sedan ska vi ut och göra The Big Apple som att det inte finns någon morgondag,

 

PS.

Det är kallt och det regnar. Jättemycket.