Okej, nytt ämne: amerikanska prislappar.
Amerikaner är riktiga lurifaxar. I affärerna står det prislappar på varorna, inga konstigheter, dock är det inte det slutgiltiga priset som står på prislappen, utan det är priset utan skatt. Därför får man sig alltid en otrevlig överraskning när man kommer till kassan och slutsumman blir markant högre än man räknat i huvudet.
Överraskningen är ännu otrevligare när man tror att man ska göra slut på sina mynt, men inte kan för att det kostar sedelsummor mer än vad man trodde.
BAZINGA, ropar kassörskorna när man trumpet går hem med än lättare plånbok än man väntat.
Efter ett år med studentskivor innan studenten och tre år på högskolan har jag lärt mig att när det kommer till att klä ut sig går man antingen all in, eller så kan man lika gärna strunta i det.
Sen tänker jag inte ljuga om att all in för mig kanske inte alltid definierats på samma sätt som för andra. I alla fall.
Igår var vi på halloweenfest och inför detta var hetsen kring utklädnad inte jätteliten. Efter lite om och men bestämde jag och Emma oss för att klä ut oss till svarta katter. En ganska enkel utklädnad tyckte vi, bara att skaffa öron och en svans, sen kan vi måla på lite morrhår. Jag menar, det är ju bara att ta ett par svarta långbyxor och en svart långärmad t-shirt, så är vi done and done. Med ett par svarta strumpor i ett par svarta ballerina blir det grymt. Inga konstigheter.
Sen presenterade vi idén och möttes av... Motstånd, skulle man kunna kalla det. För här i Amerikat räknas det tydligen inte som en utklädnad, "man ska ju inte missta er för riktiga katter!". Nej, för här ska du välja en utklädnad och sedan ska du lägga till ett litet ord innan, det spelar egentligen ingen roll vad du ska klä ut dig till, katt, sjuksköterska, heffaklump, bara du lägger till det där lilla, lilla ordet... Sexy.
Man lär sig något nytt varje dag.
Jag skulle säga upp mitt boende häromdagen. Efter åtta timmars non-stop plugg var jag lite trött i huvudet...
Jag: Hello! I want to sign off my living.
Tanten vid skrivbordet: You wanna do what now?
Jag: Ääähh... I'm not gonna be here this spring, so I don't need my dorm?
Tanten vid skrivbordet: You want to cancel your dorm contract?
Jag: YES! That's exactly what I want to do!
Tanten vid skrivbordet: Oh, for a moment there I thought you were suicidal.
Halva tiden av mitt amerikanska liv har idag passerat, från och med nu är det mindre tid kvar än vad jag tillbringat här. Det är inte utan att jag blir lite stressad av att tänka på det.
Det känns som att det var igår jag landade med på tok för mycket packning och tog in på
motellet där psycho-mördaren stod runt hörnet. Samtidigt som det känns som att jag varit här hur länge som helst, för att livet har blivit vardag, men inte vardag av definitionen grått och tråkigt, utan vardag definierat sol och 30°.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle trivas så bra som jag gör, att varje helg skulle vara ett nytt äventyr och att jag ärligt skulle kunna säga att jag har roligt så gott som hela tiden. Därför kan jag inte låta bli att bli lite stressad, för att allt går över och att tiden rusar iväg, hur mycket vi än vill trycka på pausknappen ibland. Istället får vi njuta för allt vad vi är värda samtidigt som vi försöker hänga med i det rasande tempo som livet springer i.
Många av er vet att jag har en oklar kärlek till stela stunder. Exempel på dessa stela stunder som får mig att njuta lite extra är:
- Ett skämt som ingen skrattar åt.
- När man får slut på samtalsämnen. (Den allra bästa sortens stelhet!)
- När någon avbryter något för att påpeka att man har kul.
- När någon avbryter något för att ta en bild för att föreviga denna fantastiska stund.
Listan kan göras hur lång som helst. Jag vet inte varför jag finner en tjusning i dessa fruktansvärta sociala stunder, men jag gör det.
I alla fall.
Jag har hittat hem!
Här i Amerikat har folk ett behov av att påpeka när de tycker att något är roligt. Till exempel, om jag berättar en anekdot eller gör en kommentar som får folk att skratta (händer ganska ofta), så skrattar dem. Och skrattar och skrattar och skrattar. Tills de nästan kiknar skrattar det. Oj oj oj. Efter att de skrattat klart, i de sista svallvågorna av skrattet trycker de ofta fram "that's so funny!". Sen dör skrattet och alla blir tysta.
Det tycker jag är kul.
Att det i Sverige är olagligt att ha besök mellan 04.00–05.00, har man nattligt besök får denne vänta utanför ytterdörren under denna timme.
Att det inte regnar i Sverige.
Att alla går baklänges i Sverige.
Har ni bara blå tandkräm i Sverige?
Finns det handikappade i Sverige?
Har ni regnbågar i Sverige?
Okej, låt oss prata om amerikaner och AC.
Det är cirka 1000 celsius ute, vilket betyder att en AC är ett måste för att inte smälta bort. Inte så konstigt! Det är heller inte så konstigt att den måste stå på ca 23 celsius, eftersom att det är en normal rumstemperatur, även om en sådan som jag fryser mig blå. Det som är konstigt dock är att de innan de går och lägger sig drar ner AC:n till 18-20 grader OCH sätter på sina fläktar (alla har med sig en fläkt att ha på rummet utom jag, för jag är exotisk och har med mig ett täcke, två filtar och en tjocktröja). De sover alltså i vad som kan liknas med minusgrader och med enbart ett lakan och, ibland, en tunn filt som täcke.
Min fråga är nu, varför?
Njuter de av att plåga sig själva? Försöker de vara multikulturella genom att testa på hur eskimåerna har det? Har de elefanhud? Använder de michelindräkter som pyjamas?
Hjälp mig förstå!
Jag efterlyser nu en svensk flagga. Ju större desto bättre. Den är till vårt vardagsrum. Om du känner att du är personen jag söker som kan hjälpa mig med detta kan du väl posta den till:
Mitt för- och efternamn
1000 FGCU Campus Housing Apt Q15
Fort Myers, FL 33965
USA
Eller om du vill posta marabouchoklad eller en shot från shotluckan eller Persbrandt eller något annat trevligt, då kan du också använda den adressen. Jag är inte den som är den.
Emma tror att hon såg en alligator när hon gick till skolan igår, eller hon hörde den plaska och plumsa och sånt. När hon berättade det började vi prata om vad man faktiskt skulle göra om man mötte en alligator på gångbanan, det är ju ändå inte helt otroligt eftersom de gillar att ta sig en promenad över campus i tid och otid.
Jag menar, man vill ju ha en bild av den, man vill ju kunna visa världen vad man precis upplevde (säger generation sociala medier). Samtidigt vill man ju inte bli uppäten.
Ska man springa? Eller ska man vända om och lugnt gå bort för att inte stressa upp den? Ska man ringa polisen? Ska man ta tag i fösta bästa gren och börja klättra? Ska man spela död? Ska man skrika för kung och fosterland? Ska man ringa till Aftonbladet och tala ut?
Vi kom efter lite dividerande fram till att man lugnt och sansat skulle backa därifrån samtidigt som man fotar djuret. Tur att vi har två kloka huvuden att slå ihop i det amerikanska livets många frågor.
I skolcafeterian får man en pizza för två dollar, medan en sallad kostar 6 dollar.
Efter att ha matshoppat slutade min roomies matkasse innehållande glass, friterat, helfabrikat, sockeryoghurt och en annans på 29 dollar. Min innehållande samma mäng varor, men av grönsaker, quorn, frukt och två liter mjölk slutade på 79 dollar.
Inga konstigheter.
Nu har jag tre alternativ för att överleva denna höst ekonomiskt:
1. Börja äta pizza och få uppleva det riktigt amerikanska med hjärt- och kärlsjukdomar.
2. Sluta uppleva Florida, sitta inne i mitt doorm hela dagarna och titta på amerikanska filmer för att få någon typ av "upplevelse".
3. Sluta äta helt.
Vi fick inte den minsta förvarning. Inget VMA-larm som gick, inget mail, inte ens en post-it på dörren. Det sa bara PANG! BOOM! KRASCH! Sen drunknade vi nästan i skolarbete. Så det är vad jag gjort denna vecka: pluggat. Och spelat lite volleyboll och sprungit från regnoväder och planerat helgen.
Jag kom precis hem från veckans sista föreläsning, vi fick vänligt nog sluta tidigare, annars hade jag haft en timme kvar innan jag fått hoppa på shuttlen. Jag slapp precis undan regnet och väntar nu på att det ska lugna ner sig så att jag kan gå bort och tvätta. Inte så fräscht att vända ut och in på underkläder.
Mycket roligare blir det inte idag.
I helgen ska vi till Everglades och jag hoppas på att få se en alligator. En av mina kursare tyckte att det var en konstig sak att hoppas på och menade att jag lika gärna kan hoppa i en av sjöarna på campus om jag så gärna vill se en alligator. "Det kanske jag gör en vacker dag", svarade jag och han skrattade nervöst samtidigt som han försökte förklara att han skämtade.
Så här snygg är man efter tio timmar i skolan. Vågar inte tänka på hur många timmar jag kommer få tillbringa där under tentaperioderna...
Jag hade min första föreläsning idag, professorn inledde timmen med att säga att han hatar läxor. Det gjorde honom direkt till min favoritprofessor. Sen hade vi en presentationsrunda i klassen, eftersom jag i vanlig ordning ligger i slutet av klasslistan hann jag bli löjligt nervös inför min första presentation inför enbart amerikaner.
Jag: Jag är alltså Linn, jag kommer från Stockholm och...
Klassen: Ett jättestort frågetecken.
Jag: Ähum, Sverige. Jag kommer från Stockholm i Sverige. Jag är en utbytesstudent från Sverige. Ja...
Efter föreläsningen var det bara att orientera sig tillbaka till bussen (gick bara fel en gång) och åka hem, byta om och sen springa bort till sportarenan som ligger där jag bor. Eagles revolution. Ungefär som ett pep-rally där skolans alla sportlag presenteras, maskoten skuttar runt och gör obsena gester, samt de olika coacherna som ropar saker som "GO EAGLES!" och "F! G! C! U!" följt av brutalt manliga vrål. Det var riktigt mäktigt med alla studenter i skoltröjor hejandes som att det gällde livet.
Några av de internationella studenterna samt ett gäng amerikaneser.
Jag (om någon glömt hur jag ser ut) och Emma.
Några studenter...
Sjukt bra bild på den dansande örnen. Kan ju alltid ta upp en karriär som fotograf om kommunikatörsplanerna går i stöpet.
Min första burrito. Råkade ta några tuggor av foliet också, är man hungrig så är man.
Fast ni kan vara lugna, jag har lärt mig att man ska stoppa fingrarna i näsan på de små rackarna om de börjar stöta på en. Eller springa i sicksack. Typ som att gå på krogen.
