Här kommer de sista bilderna från New York, dag tre och fyra. Och jag är lika kär i staden idag som jag var när jag var där.
Vi bestämde oss för att åka till ett superkänt pannkaksställe och äta brunch, men vi var inte de enda med den idén. En dryg timmes väntetid fördrev vi på Dunkin Donuts, men snuskig kaffe och snuskiga munkar. Här försöker jag fota mamma när hon spelar WF (ja, jag spelar fortfarande WF).
Pannkakorna var väl värda väntan... HERRE MIN GUD! Varje tugga var en matorgasm.
Efter rullade vi (med matkoma deluxe) till the MET och kulturaliserade oss.
Som jag törstat efter kultur den här hösten, Fort Myers kulturella upplevelser består av ett snäckmuseum, inte så hårresande.
Vi botaniserade bland giganter i flera timmar.
Här är jag, om ni glömt hur jag ser ut.
Efter tog vi en promenad genom Central Park. Här är en äldre man som matar ekorrar ur handen.
Mamma stoppar trafiken för att ta en turistbild.
Ett av mina turistmål med helgen var The New York Public Library. Av en händelse råkade vi springa på denna fantastiska byggnad när vi strosade på stan.
Här stod Carrie när hon fick idén att gifta sig med Big i The New York Public Library, en bra idé som gick åt skogen. Synd för henne, men en bra film blev det.
Black Friday på Macy's... KAOS, var ordet. Vi stod ändå ut några timmar, julklappar handlades och armågar väjdes för. Mot slutet blev jag lite trött och grinig, men det botades när vi kom tillbaka till hotellet och jag fick i mig lite Marabou.
På kvällen var vi helt slut, som i slutkörda, som i slut som artist. Så vi övervägde roomservice, men som de krigare vi är tvingade vi oss upp ur sängen och ut i kylan till en italienare runt hörnet. Och tur var det. Denna kulinariska upplevelse ville man inte vara utan. Efter middagen släpade vi oss tillbaka till hotellet, mamma däckade och jag fastnade framför HP på TVn.
Sista heldagen. Frukost på Starbucks som sig bör när man är i Amerikat.
Det blir nog inget stannande för mig i det här landet, de kan ju inte ens stava till mitt namn, så kan man ju inte ha det...!
Mamma köpte en ny jacka (efter en liten stunds beslutsångest). Efter jackshoppandet gick vi till en Organic Market och drack varm äpplecider.
Mamma shoppade så mycket att hon var tvungen att köpa en till väska. Så kan det gå. Den släpade hon runt på hela dagen, som en annan bag lady (skönt att det inte var jag som stod för den titeln för en gångs skull). Bilden har inget med texten att göra, hon köpte alltså inte strykjärnshuset, även om man kunde tro det när man kände på hennes väska.
Empire State Building
Lite mer shopping och lunch innan vi drog vidare till nästa mål.
Guggenheim. Som innehavare av en kandidatexamen i kulturvetenskap (den du!) hoppade jag upp och ner av lycka (inombords, man kan ju inte tappa masken i NY... Typ.).
Min skapare.
Man hade ju aldrig gissat att vi är släkt...
På kvällen åt vi middag på restaurangen The View, en snurrande restaurang vid Time Square. Trerätters och vin, efter det var man göttigt mätt.
Sista dagen gick vi ut och promenerade efter frukost, planlöst runt staden, med separationsångesten i halsen. Vid två var mamma tvungen att åka till flygplatsen, lite tårar och kramar och sådant, sedan gick jag in i lobbyn och deppade i tre timmar innan det var dags för mig att åka till flygplatsen och resa tillbaka till Fort Myers.
Det var den helgen.
När vi var på Guggenheim fick mamma en flashback från när vi var där sist och sa
att jag inte alls hade låtsas vara intresserad av konsten, fast att jag i vanliga fall brukade göra det. Jag hade tagit sats från toppen av museet och sedan sprungit ner längs den snurrande rampen, med handen på räcket som går genom hela museet. Kul unge!
Denna gång sprang jag inte genom museet som en annan illbatting, utan gick lugnt och sansat och låtsades vara intresserad av konsten (fast nuförtiden behöver jag inte låtsas längre).
Jag har haft fyra helt underbara dagar med min mamma här i New York. Tiden har gått så fort att jag knappt hunnit blinka, men vi har ändå hunnit med mer än jag någonsin kunnat drömma om. Från shopping och sevärdheter som Ground Zero och New York Public Library, till kulturell eufori på the MET och Guggenheim. Man får inte heller glömma middagen på Red Rooster i Harlem och gårdagens trerätters på The View med utsikt över hela Time Square från en snurrande restaurant. Och hennes packning var cira 20kg tyngre när hon åkte hem. Tack Black Friday!
För en timme sedan vinkade jag av mamma när hon åkte till Newark och vidare till Stockholm, själv har jag två timmar till att fördriva innan jag blir upphämtad för att åka till JFK och sedan vidare tillbaka till Flordia...
Det är samma visa varje gång, det spelar ingen roll vart jag mig i världen vänder, eller att jag förflyttar mig mest hela tiden, varje gång jag vinkar hejdå till någon i min familj går mitt hjärta sönder lite, även om det alltid läker med tiden, så gör det förbaskat ont. Varje gång. Hade jag fått bestämma hade jag skaffat en sådan väska som Hermione hade i HP7, där hade jag stoppat min familj och mina vänner så att jag kunnat ta med mig dem på mina äventyr. På så sätt skulle jag aldrig behöva sakna dem. Det hade varit skönt.
Thanksgiving-middag på Red Rooster i torsdags.
Om två timmar lämnar jag denna fantastiska stad för att återvända till Fort Myers. Där väntar en intensiv vecka med attackplugg inför finals som sätter igång nästa tisdag. Helgen efter det ska jag packa ihop mitt dorm och flytta till ett hotell där jag och Emma kommer att tillbringa vår sista vecka i staterna.
New York, mina vänner, denna stad, denna fantastiska, underbara stad.
Idag har vi ätit frukost på Starbucks, varit runt Time Square, sett Macy's Thanksgiving Parade, varit vid Rockerfeller center, shoppat lite, gått i Central Park, varit vid Ground Zero, samt varit på tunnelbaneäventyr i Brooklyn (så går det när två som saknar lokalsinne ska utforska en världsmetropol).
Nu är vi på hotellet för att duscha oss varma (liiiiiite kallt ute) och sedan ska vi iväg till Red Rooster för middag.
Älskar't!
Det är 16 år sedan jag var i den här staden. Jag har fem starka minnen från det besöket.
1. När vi var i Central Park och fick en varsin kringla, jag var beredd på en god och söt kringla. Tji fick jag, detta var en salt pretzel, storlek större. Den smakade blä och jag blev dunderbesviken.
2. När vi var inne i den jättestora leksaksaffären och jag fick välja en leksak, men fick beslutsångest och köpte en "I ♥ NY"-t-shirt (modell: för stor för en 8åring) och en ring på gatan istället. (Tröjan användes tills den gick sönder ett par år senare, när trycket sedan länge bleknat. Välinvesterade pengar med andra ord.)
3. Guggenheim-museet. Jag gick runt och tittade på kulturen och låtsades som att jag tyckte att den var mycket fascinerad, trots att jag egentligen inte förstod ett jota av den.
4. Att vi gick och gick och gick och gick. Hela tiden, hela dagarna gick vi. Så en dag när vi satt på ett café berömde mamma och papa mig och min bror för att vi inte klagade något trots allt vandrande. Vi var ju trots allt bara sex och åtta. Jag minns att jag blev stolt som en tupp när de sa detta. Sedan dess har jag aldrig klagat över att gå mycket. (Den där sista meningen var en stor fet lögn)
5. Att jag och min bror fick ett varsitt äpple i receptionen på hotellet, samtidigt förklarade mina föräldrar för mig att New York även kallas för The Big Apple. Jag tog med mig det här äpplet hem till Sverige och sparade det tills det ruttnade och jag tvingades slänga det (en sorglig dag).
Nu sitter jag på hotellet och väntar på att min mamma ska landa, sedan ska vi ut och göra The Big Apple som att det inte finns någon morgondag,
PS.
Det är kallt och det regnar. Jättemycket.
Idag ska vi ut till en ö utanför Fort Myers som heter Captiva Island, det ska tydligen vara något slags paradis (höga förväntingar var det här). På vägen hem tänkte vi svänga förbi Sanibel Island också (svänga förbi, bara sådär, inga konstigheter att kryssa mellan paradisöar en söndag liksom).
PS.
Tips från coachen: ge dig inte ut på en springtur mitt i natten efter en trerättersmiddag på The Cheesecake Factory, det genererar kräk i munnen, oavsett hur mycket överskottsenergi du sitter på. Å andra sidan är inte Oreo Cheesecake-kräk så himla pjåkigt, inte om man jämför med typ Fernet-kräk i alla fall.
DS.
Förra helgen var vi alltså i Miami.
Efter att ha kört fel och lyckats göra en två timmar lång resväg till tre och en halv var vi
äntligen framme i Miami.
Jag ville överraska alla med att sätta på låten när vi körde in i Miami, dock uppstod två hinder för denna fenomenala överraskning. 1. Jag satt längst bak i minibussen och hade därför svårt för att avgöra huruvida vi var i Miami eller inte, 2. min franska vän "gissade" överraskningen vilket tog bort det roliga med det. Men jag spelade den ändå, i typ 20 minuter.
Efter en lunch på Miami Beach intog några av oss pressarposition på stranden, medan andra gick och shoppade. Sedan brakade stresshelvetet lös. Vårt hostel krånglade, så det tog över en timme att checka in alla, sedan skulle 12 personer duscha och ta sig till arenan på en timme. Och just det, det fanns bara två duschar.
Vi hann. En NBA-match senare, med vinst till laget vi skulle heja på, tog vi oss tillbaka till vårt hostel för att göra oss i ordning och sedan bege oss vidare ut.
Vid sex på morgonen, när alla väl kommit hem, fick vi besök av en sköning som försökte sparka in vår dörr och slå sönder våra fönster. I över en haltimme höll han låda. En av de franska tjejerna tyckte sig höra honom prata franska, så hon bestämde sig för att öppna dörren tillslut, med motiveringen: fransmän gör ingen illa. I alla fall, slutet gott allting gott (och alla sömnlösa).
På söndagen åkte några iväg för att kolla en NFL-match, medan resten av oss drog ut på avskedet av Atlanten.
Vi har tryckt tröjor. Alltså inte jag och Emma, utan de som brukar vara med och göra de saker vi roar oss med. Dessa hade alla på sig när vi åkte till Miami, det genererade många blickar.
Det var pigga reskompisar jag hade.
Superpigga.
Innan basketmatchen.
Miami skyline.
Miami Heat mot SPURS (titta vad jag kan!)
Miami Beach
Soldyrkarna på söndagen.
Måste lära mig att inte stå bredvid Emma på sådana här bilder, ser ju ut som någon tagen ur Twilight-filmerna.
Frozen yoghurt med färst frukt och nutella.
Slagna hjältar i väntan på NFL-kämparna för att få åka hem.
Förresten har jag ingen aning om vad som menas med rubriken, jag såg den någonstans och tyckte att den var passande för att den innehöll Miami. Så kan det vara.
Halva tiden av mitt amerikanska liv har idag passerat, från och med nu är det mindre tid kvar än vad jag tillbringat här. Det är inte utan att jag blir lite stressad av att tänka på det.
Det känns som att det var igår jag landade med på tok för mycket packning och tog in på
motellet där psycho-mördaren stod runt hörnet. Samtidigt som det känns som att jag varit här hur länge som helst, för att livet har blivit vardag, men inte vardag av definitionen grått och tråkigt, utan vardag definierat sol och 30°.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle trivas så bra som jag gör, att varje helg skulle vara ett nytt äventyr och att jag ärligt skulle kunna säga att jag har roligt så gott som hela tiden. Därför kan jag inte låta bli att bli lite stressad, för att allt går över och att tiden rusar iväg, hur mycket vi än vill trycka på pausknappen ibland. Istället får vi njuta för allt vad vi är värda samtidigt som vi försöker hänga med i det rasande tempo som livet springer i.
Efter fem timmar under täcket ringde klockan och sa att det var dags att stiga upp. Tanken var att vi skulle åka åtta. Så blev det inte, för jag kom på att jag inte hade packat.
Det var en ganska lugn helg. Jag och Emma var helt slut efter en hård vecka, och Mangan var jetlaggad. Vi strosade på Key West gator, badade och roade oss vid sevärdheter. Det är typ vad Key West är, lugnt. Fin natur, turistattraktioner och byggarbetsplatser. Jag vet inte om jag hade för höga förväntiningar, men jag var en aning besviken efter att alla pratat så gott om denna lilla ö, längst ner i Amerikat..
Här är några bilder från helgen, resten har de andra två.
Det var riktigt kul att ha med Emma på resan, så himla pigg och alert tjej den där göteborgaren!
Magnus var också glad över att åka på roadtrip. Vänder man hans ansikte upp-och-ner ler han nästan.
Vi stannade på Waffle House för att äta frukost. Jag åt mest av alla tre, Emma och servitrisen blev imponerade. (Stolt tjej!) (Baam!)
Magnus har inte lärt sig simma än, så vi köpte flytkuddar till honom.
Semesterpeppen!
Viktigt!
Middag på Hard Rock.
Den äckligaste vegburgaren jag ätit i hela mitt liv, men jag ser det som en berikande upplevelse det också.
Som vanligt slog rastlösheten till när vi låg på stranden, vi roade oss med att ta hopp-bilder, springa som Baywatch och ta stela bilder. Kul, tänker du med en ironisk ton.
Bästa på hela helgen! Hemmingways hus!
Hon som är utbildad litteraturvetare guidade Emma genom huset och berättade om Hemmingway. En del av det jag sa var sant, en del var mer påhitt, fast jag berättade inte vilket som var vilket, busigt va?! Sen lättade vi på trycket vi på Hemmingways toalett (egentligen var det en besökartoalett, men det känns bättre att tänka att Hemmingway också suttit där och funderat över livet) (var ju tvungen att skriva sanningen om FBI skulle läsa min blogg och kanske arrestera mig om de tror att jag besudlat Hemmingways gamla bajamaja).
Hur ballt?!
Tror att det var här Hemmingway satt och tänkte på havet och sådant. Så jag gjorde också det, tänkte på havet (och kaffe, var sjukt kaffesugen).
Vi fotar samma sak, så om någons bild blir dålig har vi alltid en back up!
Hej då Key West!
Vi var såklart vid den sydligaste punkten också, som de turister vi var, men de bilderna finns på Mangans kamera och han är ute på vift så de bilderna får ni se en annan gång. Skulle man kunna klassa detta som en cliff hanger? Vill du komma tillbaka och läsa nu för att du så gärna vill veta vad som egentligen hände vid den där sydliga punkten?
Som ni kunde läsa i föregående inlägg gick vi all in den här helgen. Med cheescake factory, shopping, finmiddag och nattahäng på fredagen, och havet, bilpromenad, poolhäng och stor middag på lördagen.
Här kommer helgens bilder.
För att förebygga missförstånd kan jag redan nu säga att jag inte hånglat med någon i månskenet eller förvandlats till varulv den här helgen heller.
Helgen började med action. Någon hade satt igång brandlarmet i vårt hus, polisen och brandbilar kom tutandes. Tyvärr var alla brandmän tjocka och gamla (oroväckande om man skulle fastna i ett brinnande hus och man själv skulle få rädda brandmannen istället för tvärtom...).
På fredagen åkte vi till Naples. De hade H&M, jag och Emma var i extas!
Men vi började på The Cheesecake Factory.
Alltså...!
Vi tyckte att den var en asasmart idé a skippa lunchen och gå rakt på cheescaken. Man vet ju aldrig när man blir träffad av en meteorit och kanske missar efterrätten. Efteråt, när vi mådde illa, var det inte en lika bra idé.
Nattahäng.
Folk här har dålig humor och fattar inte mina skämt. Därför har jag gjort en skylt som jag håller upp varje gång jag skämtar, så att de vet när de ska skratta. Praktiskt!
Sen kom huscheferna och skällde på oss för att de tyckte att vi var för högljudda, då somnade en av killarna (för andra gången den kvällen).
Efter för få timmar under täcket begav vi oss ut på nya äventyr.
Snaibel Island strax utanför Fort Myers. Det kostade sex dollar att komma ut på ön, girighet varar längst.
Efter ett tag blev vi rastlösa.
Och killarna ville också vara med.
Vi såg massor av pelikaner, men de ville inte leka.
Vi hade det ganska bra...!
Efter några timmar åkte vi till ett lägenhetskomplex där en av tjejerna bor och badade bort salt och sand i poolen.
På kvällen samlades alla på Outback Steakhouse. Dyr mat och små portioner. Vilket jag fick höra efteråt eftersom att det var jag som föreslagit det. Bra jobbat!
Man kan ju inte låta bli att älska helgen när man lever så här.
På väg upp till Orlando stannade vi på Wendy's för att äta lunch. Det stod på min Florida Bucketlist. Sjukt ovärd listpunkt, men nu är det i alla fall gjort och jag slipper gå dit mer.
Lördag morgon. Gissa vem som peppade sönder de resterande nio som förmodligen hade föredragit en timma till i sängen!?!
Obligatorisk bild!
Alla tio, representanter från Frankrike, Tyskland och Sverige.
Jag och Emma raggade upp en av Hogwarts express-konduktörerna. Storvinst!
Lycklig tjej!
Emma lyckligt ovetande om hur äckligt butterbeer smakar.
Emma och vi andra olyckligt medvetna om hur äckligt butterbeet smakar.
Hogsmead. Hur ballt är det inte att de lyckas få snön att inte smälta, jag menar, det var ändå typ 35 grader varmt. Ingen snö kan väl klara det?
Först åkte vi denna...
...då blev vi lite blöta. I alla fall vi fem som tyckte att det var en bra idé att sitta på första raden.
Sen åkte vi denna...
...då blev vi dyngsura. Speciellt jag som blev nerröstad och tvingades sitta längst fram.
Hitta några superhjältar. Frågade om de var rika och ville gifta sig med mig, de svarade nej på båda frågorna. Då blev jag ledsen och åkte tillbaka till hotellet.
Emma ska ha credd för bilderna.
Jag ramlade in genom dörren för ungefär tre timmar sedan, tröttare än tröttast. Satan i gatan vilken helg vi har haft! 13 timmars sömn och sådant där roligt som man ler åt bara av att tänka på det.
Efter ett par timmars försovning svängde vi ut på motorvägen vid elva på förmiddagen. Jag och Emma peppade sönder vår bil, varvat med anti-klimax (dvs däckade i baksätet) och "Are we there yet?". Väl framme gav vi oss ut till en outlet för shopping och sånt. På kvällen samlades alla för en sen middag och sedan fick bingen göra sitt ett par timmar. Lördagen började tidigt, sockerbomb, förlåt, jag menade frukost och sedan bort till Universal Studios Florida. Bästa. Nöjesparken. Någonsin. Vi åkte och åkte och åkte och gick och åkte. Harry Potter(!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!), Jurassic Park, Hulken, Spiderman och massa andra oklara, sjukt roliga saker. Många timmar senare landade vi i sängarna för attackvila innan middag och nattliv.
Efter tre timmar sömn drog vi i oss socker igen och gav oss av mot Disney. Den bakfullare delen av skaran stannade i närheten av hotellet, tre dumpades vid Disney land och jag, samt en annan lirare åkte till Disneys vattenland och senare Down Town Disney. På kvällen åt vi en supersnuskig buffét för 70 kronor och roade oss på tröttemannavis efter.
Idag var tanken att vi skulle lämna hotellet vid elva, men efter att en av bilarna gått sönder, fick vi snällt vänta. Och vänta. Och vänta. Nu är vi i alla fall hemma. Tvätten är i tvättmaskinerna, kylen är påfylld och kurslitteraturen ligger och väntar (medan jag packar upp, fyller på min Scrap Book, fyller i kalendern, bloggar, räknar regndroppar på fönsterrutan osv).
Road trip (med tillhörande kokosnöt, såklart)!
Skaffade mig en bitch som fick bära mina påsar när vi var och shoppade. Praktiskt!
Jag fick sova i vuxensängen. Den som fötterna stack ut ur. Lyx!
Emma, Tysk och jag
Helt okej utsikt på frukosten.
Hälsosamt!
Kanelbulle!
Lever upp till svenskar-är-snygga.
Down Town Disney
Sex tjejer, ett hotellrum.
Alla var sådär löjligt peppade imorse när vi väntade på att få åka hem.
Fler bilder kommer. Dessa är bara de tagna med telefonen, Emma har resten på sin superkamera.
Efter en lång vecka med mycket plugg har vi gjort oss förtjänta av lite ledighet. Därför ger vi oss iväg på en roadtrip till Orlando. Universal Studios Florida, en vattenpark, shopping och nattliv är vad som står på schemat.
Jag är så peppad att jag inte kunnat sova. Fyra timmar lyckades jag skrapa ihop och nu sitter jag med blodsprängda ögon, mer tagg är någonsin.
Vi är tillbaka på måndag, men vi lär inte höras förrän det är tisdag för er. Tchau!
I lördags åkte vi alltså till Everglades. Det är ett träskområde i närheten av Fort Myers. Massa alligatorer och andra mindre intressanta djur (typ rådjur och fåglar och sånt som finns överallt i Svedala).
Klockan nio hämtade tanten oss och vi började vår resa. Tanten, vår guide, var är jäkel på att prata. Det var synd att hon inte var lika duktig på att köra bil. Hon visade saker och kartor hela vägen bort (skriver bort för att jag inte har den blekaste aning om vi åkte upp eller ner eftersom tanten körde fel i början) till Everglades. Hon höll också på att köra av vägen otaliga gånger.
Väl framme gav vi oss ut på en air boat, en båt som har en gigantisk propeller bak. Du sitter praktiskt taget helt öppet, vilket vi gladdes oss åt när kaptenen berättade att alligatorer utan problem kan hoppa någon meter ur vattnet. YOLO? Efter båtturen gav vi oss i väg på den skrangligaste billiknande saken du kan föreställa dig. Genom skog och mark. Chauffören visade oss rådjur, fåglar och andra djur som är exotiska för ett gäng nordeuropéer.
Nästa stopp var en typ av djurpark, men där satte jag stopp och valde att vänta utanför tills vi åkte till lunchen, där vi fick smaka alligatorkött (nej, jag konverterade inte till kadaverätarna). Under lunchen fortsatte tanten babbla och vi slutade lyssna.
Nästa stopp var en djurfarm där vi fick mysa med massa djur. Emma som har ormfobi myste med gårdskatten. Sen åkte vi till ett museum där herrskapet intog bänkar och sovställning innan vi åkte hem igen.
Markus, jag och tyskarna
Hela gänget med båten i bakgrunden
Tantens bil
Det var visst en myt att man skulle springa i sicksack om man mötte en alligator, gör man det blir man bara uppäten fortare. Han tipsade om att klättra upp i ett träd. Högt! Tydligen kan de små rackarna hoppa någon meter OCH klättra i träd.
Han berättade också att det finns minst en alligator i varje vattendrag i Florida. Kul! Jag bor precis vid sjön här och på skolan har vi flera stycken. Älskar spänning i vardagen, man vet aldrig när man kan bli uppäten!
Tupplur på museumet (oklart vad det museumet handlade om)
Sjukt rastlös orm...
En sådan där alligator. Den kändes som gummi, sen började den sprattla, då kändes den inte som gummi längre.
Den fågeln blev kär i en av tyskarna.
En liten orm. Funderar på att skaffa en som husdjur hemma i Sverige. Kanske ha den hemma hos mamma...
Denna krävde fyra man för att lyftas och den var kittlig.
Bilderna är tagna av olika sköningar, de med bäst kvalité är tagna av Emma.
