Efter en lång vecka med mycket plugg har vi gjort oss förtjänta av lite ledighet. Därför ger vi oss iväg på en roadtrip till Orlando. Universal Studios Florida, en vattenpark, shopping och nattliv är vad som står på schemat.
Jag är så peppad att jag inte kunnat sova. Fyra timmar lyckades jag skrapa ihop och nu sitter jag med blodsprängda ögon, mer tagg är någonsin.
Vi är tillbaka på måndag, men vi lär inte höras förrän det är tisdag för er. Tchau!
I lördags åkte vi alltså till Everglades. Det är ett träskområde i närheten av Fort Myers. Massa alligatorer och andra mindre intressanta djur (typ rådjur och fåglar och sånt som finns överallt i Svedala).
Klockan nio hämtade tanten oss och vi började vår resa. Tanten, vår guide, var är jäkel på att prata. Det var synd att hon inte var lika duktig på att köra bil. Hon visade saker och kartor hela vägen bort (skriver bort för att jag inte har den blekaste aning om vi åkte upp eller ner eftersom tanten körde fel i början) till Everglades. Hon höll också på att köra av vägen otaliga gånger.
Väl framme gav vi oss ut på en air boat, en båt som har en gigantisk propeller bak. Du sitter praktiskt taget helt öppet, vilket vi gladdes oss åt när kaptenen berättade att alligatorer utan problem kan hoppa någon meter ur vattnet. YOLO? Efter båtturen gav vi oss i väg på den skrangligaste billiknande saken du kan föreställa dig. Genom skog och mark. Chauffören visade oss rådjur, fåglar och andra djur som är exotiska för ett gäng nordeuropéer.
Nästa stopp var en typ av djurpark, men där satte jag stopp och valde att vänta utanför tills vi åkte till lunchen, där vi fick smaka alligatorkött (nej, jag konverterade inte till kadaverätarna). Under lunchen fortsatte tanten babbla och vi slutade lyssna.
Nästa stopp var en djurfarm där vi fick mysa med massa djur. Emma som har ormfobi myste med gårdskatten. Sen åkte vi till ett museum där herrskapet intog bänkar och sovställning innan vi åkte hem igen.
Markus, jag och tyskarna
Hela gänget med båten i bakgrunden
Tantens bil
Det var visst en myt att man skulle springa i sicksack om man mötte en alligator, gör man det blir man bara uppäten fortare. Han tipsade om att klättra upp i ett träd. Högt! Tydligen kan de små rackarna hoppa någon meter OCH klättra i träd.
Han berättade också att det finns minst en alligator i varje vattendrag i Florida. Kul! Jag bor precis vid sjön här och på skolan har vi flera stycken. Älskar spänning i vardagen, man vet aldrig när man kan bli uppäten!
Tupplur på museumet (oklart vad det museumet handlade om)
Sjukt rastlös orm...
En sådan där alligator. Den kändes som gummi, sen började den sprattla, då kändes den inte som gummi längre.
Den fågeln blev kär i en av tyskarna.
En liten orm. Funderar på att skaffa en som husdjur hemma i Sverige. Kanske ha den hemma hos mamma...
Denna krävde fyra man för att lyftas och den var kittlig.
Bilderna är tagna av olika sköningar, de med bäst kvalité är tagna av Emma.
Att bära runt på en kokosnöt som man random fått under lunchen ger en inte bara konstiga blickar, man får två nya kompisar och en förfrågan om man vill gå på date, american style. Så kan det gå när inte haspen är på, eller när man bär runt på en kokosnöt som inte får plats i väskan.
Annars har veckan varit pluggig. Jag har varit på möte med en proffessor, burit runt på två ton böcker varje dag, velat skrika fula ord (på svenska) i affekt på en föreläsning (gjorde det inte dock) (viskade dem bara och log), fått hjälp med en uppgift av en kursare och planerat helgen. Inte mycket, inte lite.
Just nu sitter jag och laddar för veckans värsta dag, med föreläsningar från 12.30 - 21.15. Och lite plugg på det, så att jag med gott samvete kan roa mig på Labor Day i helgen.
Ikväll kommer ett skönt bildregn från Everglades upp. Eller imorgon för er då.
Allt flyter!
Missar bussen till skolan med en sekund (singular) (jag ser den lämna hållplatsen) (varje dag)! Blir dubbelbokad på två exams. Går upp aptidigt, skippar träningen och går till skolan för att upptäcka att jag sett fel på både tid och plats för mötet med min professor.
Det blir ingen sport om livet är enkelt!
För att inte tappa humöret helt tänker jag på mästerverket till frukost jag skapade: bananpannkakor med kanel, färska jordgubbar och blåbär (ni kan dreggla nu) och den stundande helgen som kommer tillbringas i Orlando.
"Åk till USA, Linn! Det blir kul! Du behöver inte plugga så mycket, du får uppleva världen. Tänk att få bo i Florida! Gör det!"
(Om någon undrar är det gröna sådana där viktigheter som man måste göra i skolan för att bli godkänd i sina kurser.)
Mina roomiesar står utanför min dörr och skrattar åt mig just nu. Sedan jag kollade över alla mina exams och inlämningar har jag sjungit med till Orups låt Regn hos mig. Högt och falskt sjunger jag. "ÅÅÅÅH JAG MÅSTE HA REEEEEEETAT GUDARNA, MÅSTE GJORT NÅTT FEL. FÖR ENDA SEDAN DEN DAG DU FOR HAR JAG BARA REGN HOS MIG."
Tur att jag inte är en sådan som stressar mig sönder och samman av salstentor!
Vi kollade på VMA på tok för länge igår, därför var det ett ganska ofrivilligt vaknande som skedde vid halv nio, gick till gymmet och nu sitter jag och sörplar kanelkaffe innan jag ska kriga mig på skolshuttlen och ta mig till skolan. Det blir lunch med Emma, en eftermiddag med plugg och en kväll med föreläsningar. Har jag berättat om mitt fantastiska schema? Jag går i skolan till 18.15 måndag - onsdag och till 21.15 på torsdagar. Tack och lov börjar jag aldrig tidigare än 12.30.
Jag vet att det inte har något med min amerikanska dröm att göra, men jag kan inte låta bli att uppmärksamma att nollningen är i full gång i Halmstad. Jag har medverkat tre år i rad, men i år får jag följa det genom sociala medier från andra sidan Atlanten. Mitt nollehjärta blöder. Det vara bara det jag ville säga, och att ni borde läsa
HH's artikel med Per från Studenthälsan, den gör mig stolt över mina efterträdare.
Igår hade vi tjejkväll (+en sådan där pojkvän) med mina och Emmas roomiesar. Vin, pizza och ring of fire. Fint ska det vara!
Idag har jag gått runt och attackstädat. Torkat bord och handfat, samt dammsugit hårt. Jag vet inte om mina demonstrativa städrörelser får dem att förstå att det där med skor inomhus, som alla amerikaneser roar sig med, är en sjukt dum grej om man gillar att ha det städat.
Om en stund ska vi bort till Coconut Point för att shoppa. Tydligen kan man packa 32kg och ändå inte få med sig något att ha på sig...
Igår var der fredag. Fredagar = inga föreläsningar. Därför släppte vi skolböckerna och gick ner till Waterfronten här utanför för sol och bad i några timmar. Innan åskan kom och vi tvingades lämna sjön eftersom att blixten gillar att slå ner där.
På kvällen hade vi en international cookout som internationella avdelningen arrangerat. Gratis mat och sköningar från hela världen var vad som bjöds. På kvällen spelade vi volleyboll i några timmar innan bingen fick göra sitt (för vissa, för andra fick bingen vara en uppehållsplats samtidigt som dessa fick lyssna på ljud man helst inte tar del av genom väggar och tak...).
Man ska inte klaga när man får se detta varje kväll (när himlen inte häller ut vatten)!
Emma och jag (vet ju fortfarande inte om ni kommer ihåg hur jag ser ut).
Tyskland, Nederländerna och Frankrike.
Några av de internationella tjejerna som började denna terminen
Volleyboll... Eller mer vänta-när-någon-springer-och-hämtar-bollen-som-någon-råkade-slå-iväg-boll.
Idag har vi varit i Everglades och brottats med alligatorer (eller tittat på dem från en air boat, vilket av det får ni se när jag får bilderna). Nu ska vi iväg på ett pool party borta i ett av de andra studentkomplexen. Om vädret ger med sig.
Vi fick inte den minsta förvarning. Inget VMA-larm som gick, inget mail, inte ens en post-it på dörren. Det sa bara PANG! BOOM! KRASCH! Sen drunknade vi nästan i skolarbete. Så det är vad jag gjort denna vecka: pluggat. Och spelat lite volleyboll och sprungit från regnoväder och planerat helgen.
Jag kom precis hem från veckans sista föreläsning, vi fick vänligt nog sluta tidigare, annars hade jag haft en timme kvar innan jag fått hoppa på shuttlen. Jag slapp precis undan regnet och väntar nu på att det ska lugna ner sig så att jag kan gå bort och tvätta. Inte så fräscht att vända ut och in på underkläder.
Mycket roligare blir det inte idag.
I helgen ska vi till Everglades och jag hoppas på att få se en alligator. En av mina kursare tyckte att det var en konstig sak att hoppas på och menade att jag lika gärna kan hoppa i en av sjöarna på campus om jag så gärna vill se en alligator. "Det kanske jag gör en vacker dag", svarade jag och han skrattade nervöst samtidigt som han försökte förklara att han skämtade.
Så här snygg är man efter tio timmar i skolan. Vågar inte tänka på hur många timmar jag kommer få tillbringa där under tentaperioderna...
Jag hade min första föreläsning idag, professorn inledde timmen med att säga att han hatar läxor. Det gjorde honom direkt till min favoritprofessor. Sen hade vi en presentationsrunda i klassen, eftersom jag i vanlig ordning ligger i slutet av klasslistan hann jag bli löjligt nervös inför min första presentation inför enbart amerikaner.
Jag: Jag är alltså Linn, jag kommer från Stockholm och...
Klassen: Ett jättestort frågetecken.
Jag: Ähum, Sverige. Jag kommer från Stockholm i Sverige. Jag är en utbytesstudent från Sverige. Ja...
Efter föreläsningen var det bara att orientera sig tillbaka till bussen (gick bara fel en gång) och åka hem, byta om och sen springa bort till sportarenan som ligger där jag bor. Eagles revolution. Ungefär som ett pep-rally där skolans alla sportlag presenteras, maskoten skuttar runt och gör obsena gester, samt de olika coacherna som ropar saker som "GO EAGLES!" och "F! G! C! U!" följt av brutalt manliga vrål. Det var riktigt mäktigt med alla studenter i skoltröjor hejandes som att det gällde livet.
Några av de internationella studenterna samt ett gäng amerikaneser.
Jag (om någon glömt hur jag ser ut) och Emma.
Några studenter...
Sjukt bra bild på den dansande örnen. Kan ju alltid ta upp en karriär som fotograf om kommunikatörsplanerna går i stöpet.
Min första burrito. Råkade ta några tuggor av foliet också, är man hungrig så är man.
Kollade mailen på telefonen innan jag klev upp förut. Möttes av denna bild i ett mail från pappa, blev nästan rädd och var tvungen att gå tillbaka och kolla originalbilden. Fast det hade ju varit lite ballt om en aligator hade photobombat bilden.
Jag, Emma och en av hennes roomies gick till gymmet vid lunch, sen mötte vi upp ett par av de internationella studenterna på eftermiddagen för att spela basket. Det där med att spela basket i 35 grader och sol... Tillslut gav jag upp och gick in på gymmet för att svalka mig (jag var på väg att förlora för andra gången i rad och ville inte visa vilken dålig förlorare jag är, än).
Inne på gymmet chittchattade jag med killen i receptionen, lärde honom deras öppettider som jag lagt på minnet, men uppenbarligen inte han och fick en landdemonstration i hur man crawlar med armpuffar. På vägen hem lärde vi en brasiliansk kille att säga hej, skål och badrum på svenska, samt tack på tyska. Han lärde oss att säga könsorgan på kinesiska. Lagom oklart.
Imorgon har jag min första föreläsning. Med det säger jag god natt.
Fast ni kan vara lugna, jag har lärt mig att man ska stoppa fingrarna i näsan på de små rackarna om de börjar stöta på en. Eller springa i sicksack. Typ som att gå på krogen.
När mammas karlakarl skulle hjälpa mig och stänga väskan hemma i Svedala trillade denna ut. Han tittade på mig som att jag packat ner en handjagargräsklippare. Jag förklarade att jag inte vet om det finns bestick dit jag ska flytta. Det gjorde inte blicken mer förstående... Tji fick han! Det fanns inte så mycket som en tandpetare i lägenheten, men jag, jag hade minsann en gaffel redo för att assistera min första förtäring i lägenheten.
Min första förtäring i lägenheten. Den min gaffel användes till!
Den andra måltiden var mac n' cheese. Så här såg det ut innan man stoppade in den i micron. Inte så aptitligt...
Så här såg den ut efter att micron gjort sitt. Inte heller så aptitligt. Ibland ska man lyssna på vad ögat säger om maten. Det var inte så aptitligt...
Eftersom att vi inte kan ta oss någonstans, då vi inte har bil och shuttlarna till town center bara går på fredag - söndag var vi ganska strandade. Och eftersom att vi, internationella studenter flyttade in flera dagar före alla andra fick vi gott nöja oss med äcklig micromat och BBT. Men det är inte fy skam det heller (i alla fall inte när man är jetlag deluxe).
International orientation week. Jag har haft roligare, om man säger så. Men det var kul att träffa de andra internationella studenterna och man fick gratis snacks och frukt. Student som jag är stoppade jag väskan full med kex innan rasten. Efter rasten smakade jag på kexen. Sen la jag tillbaka kexen.
Nu har vi äntligen kunnat ta oss till affären och köpt mer än snuskig micro-mat, bananer och bars. Ergo, jag behöver inte sno kex från skolan längre.
Var ute och kalasade inatt, gick upp halv nio och åkte till stranden med min roomie och Emma. Badade, såg delfiner hoppa och åt fet mat. Inga konstigheter!
Vi är fortfarande två man kort i lägenheten. Jag flyttade in i tisdags, Katie kom på onsdagen, men sedan dess har det varit tyst. Hela området fylls med bilar och flyttande studenter, utom vår lägenhet. Vi börjar tro att de inte vill bo med oss... Att de kanske kollat upp oss och valt att tälta istället, de kanske hyser agg mot blondiner, vilket skulle betyda att jag förstör för Katie eftersom att hon är brunett och oskyldig. Fast vad vet jag, det kanske är brunetter de inte tycker om.
Nu inväntar jag Skype-session och sedan bort till gymmet innan kvällen stundar.
Jag vill börja med att säga att jag bloggar istället för att raka benen - känn er prioriterade!
Efter mycket om och men, samt x antal svordomar har jag äntligen lyckats få internet på mitt rum. Det vill säga: jag är nu kontaktbar. Grattis!
De senaste dagarna har vi suttit och lyssnat på ett ton babbel om viktiga och mindre viktiga saker, orientation week. Vi har köpt cirka sju kilo böcker var och svettats bort cirka åtta kilo av vår kroppsvätska i den där värmen som envisas med att dyka upp varje gång vi lämnar husen med AC. Annars... Jag har tappat bort mig på skolan och där vi bor och i mataffären och på campus igen. Det är mycket nu.
Det blir inte roligare än så här, för nu ska vi möta upp några andra internationella studenter och åka bort till en kille för samkväm.
Ooooo, internet!
Det var över, jag såg mina amerikanska dagar passera för mina ögon och började sakta, men säkert acceptera att det oundvikliga var kommet. Jag la mig i sängen, hulkade och ojade mig.
Kved.
Önskade att han med schackbrädet inte skulle dröja så länge, att han skulle komma och göra slut på mitt lidande. På skakiga ben tog jag mig till badrummet, fnös åt den sorgliga lilla kvinna som tittade på mig i spegeln. "Man up, för i helvete!", viskade jag ilsket och gick tillbaka till sängen.
Låt det bara vara över!
Sen somnade jag, vaknade ett par timmar senare (lagom levande), duschade och åt två Reese's. Solsting plus jetlag är trots allt inte lika med sista stunden är kommen. Inte idag i alla fall.
Taxichaffisen: Du ska nog leta efter ett nytt hotell imorgon tror jag. Jag hade inte bott kvar här om jag var du.
Jag: Varför?
Taxichaffisen: Jag vill inte skrämma dig, men här får du mitt kort, ring om du behöver hjälp!
Jag: Skrämd.
Taxichaffisen: Jag stannar kvar här utanför tills jag hör att du låst dörren. Glöm inte att sätta på kedjan!
Jag: Ännu mer skrämd.
Taxichaffisen: God natt, försök att få lite sömn.
På morgonen mötte jag upp Emma. Vi åt en sådan där orientalisk frukost som de skriver om på reklambladen; rostat bröd med sylt och en kopp kaffeblask till det. Fint ska det vara på lördagar! Efter hämtade en student från FGCU upp oss och vi gjorde centrum vid campus och campus.
Vi bytte hotell också. Lyxhotell och lyxfrukost och lyxpool och allt annat en student egentligen inte har råd med, men vad gör det om 100 år? (Kanske asamycket om jag fortfarande lever då och står i skuld till sms-lån och sånt...)
På tisdag får vi flytta in i våra doorms, tills dess ska vi acklimatisera.
I januari fick jag panik. Plötsligt kom jag på att jag tar examen till sommaren och förväntas påbörja min löpning i ekorrhjulet, som många så fint kallar arbetslivet. I min panik valde jag att lägga mig ner på golvet och hoppas på att det som jag såg som ett problem, framtiden, skulle lösa sig självt. Det gjorde det inte. Istället bokade jag in möten med alla man kunde boka in möten med på högskolan, och några till som inte alls förstod vad jag ville få ut av dem när jag lugnt och sansat (kan ha tolkats som hysteriskt och panikslagen, men det är fel) förklarade mitt ärende.
Studievägledaren frågade om jag hade några drömmar, annat än att erövra världen, bli stenrik och gifta mig med Persbrandt. Och jag svarade att jag alltid drömt om att bo i USA under en period. Och då sa hon det: "Unna dig att följa dina drömmar!".
När jag bestämde mig för att testa lyckan var det en vecka kvar till sista ansökning om en plats som utbytesstudent för Högskolan i Halmstad. Sen hände allting bara.
Hoppla! Jag blev visst utvald till en av platserna i Florida.
Hoppla! Jag kom visst in i Florida.
Hoppla! Jag har visumintervju imorgon, men har inte fixat några papper!
Hoppla! Bankkillen tror att jag är tappad bakom ett tåg nu när jag varit där fyra gånger på en dag.
Hoppla! Idag åker jag till Fort Myers, Florida för att påbörja min termin på Florida Gulf Coast University.
