Mitt enda liv
I januari fick jag panik. Plötsligt kom jag på att jag tar examen till sommaren och förväntas påbörja min löpning i ekorrhjulet, som många så fint kallar arbetslivet. I min panik valde jag att lägga mig ner på golvet och hoppas på att det som jag såg som ett problem, framtiden, skulle lösa sig självt. Det gjorde det inte. Istället bokade jag in möten med alla man kunde boka in möten med på högskolan, och några till som inte alls förstod vad jag ville få ut av dem när jag lugnt och sansat (kan ha tolkats som hysteriskt och panikslagen, men det är fel) förklarade mitt ärende.
Studievägledaren frågade om jag hade några drömmar, annat än att erövra världen, bli stenrik och gifta mig med Persbrandt. Och jag svarade att jag alltid drömt om att bo i USA under en period. Och då sa hon det: "Unna dig att följa dina drömmar!".
När jag bestämde mig för att testa lyckan var det en vecka kvar till sista ansökning om en plats som utbytesstudent för Högskolan i Halmstad. Sen hände allting bara.
Hoppla! Jag blev visst utvald till en av platserna i Florida.
Hoppla! Jag kom visst in i Florida.
Hoppla! Jag har visumintervju imorgon, men har inte fixat några papper!
Hoppla! Bankkillen tror att jag är tappad bakom ett tåg nu när jag varit där fyra gånger på en dag.
Hoppla! Idag åker jag till Fort Myers, Florida för att påbörja min termin på Florida Gulf Coast University.
