En studie i den amerikanska drömmen

Helgen har bestått av städning, "hej då" och "vi måste ses". Ni vet, sådant som man gör när man ska lämna en plats efter en längre tid. Även om jag har vetat att jag ska lämna Fort Myers till julen, så tar det ändå emot lite.

 

 

Det tar emot att lämna FGCU's fantastiskt fina campus och att inte längre läsa businesskurser med siffror och annat som jag knappt förstår mig på. Det tar emot att lämna mitt dorm, där jag bara behövde öppna dörren till mitt rum för att få någon att hänga med (även om jag hatade dormet i sig för att det var litet och äckligt). Det tar emot att lämna värmen. Det tar framförallt emot att säga hej då till alla människor jag lärt känna den här hösten, som har givit mig så mycket. 

 

Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att det ska bli ganska skönt att komma hem också, men den där hemkomsten får vänta tills nästa vecka, jag har en veckas semester att njuta av först.