Strandade valar, depp och ödet
Idag har vi gått från klubbade sälar till strandade valar. Vi har haft en marginell gnutta mer energi och har därför kunnat röra oss lite i solstolarna, men inte kommit någon vart. Precis som strandade valar.
Nu ska vi strax iväg för en tidig middag och en lite prommis innan vi börjar "sista natten med gänget"-myset. Emma åker nämligen hem till Sverige imorgon (attackdepp), jag blir lämnad åt mitt öde för fyra dagar (kommer pausa i ödeslevandet för att hänga med några kompisar senare i veckan).
Men nu ska vi inte tänka på det (igonerar deppen tills den tvekar på sin egen existens och tillslut förtvinar och försvinner för alltid) - middagsdags!
