Jag har, efter att ha orerat med Svedala, förstått att det kan ha uppstått en del missförstånd angående
inlägget om min och Emmas date night i lördags. Jag vill därför förtydliga att det enbart var jag och Emma på "daten" och att
jag inte har kysst någon i månskenet.
Jag har inte heller förvandlats till en varulv eller lekt nattliga lekar med krokodiler. Det finns inte ens några krokodiler här, bara alligatorer.
Så. Nu var det uppklarat.
Jag är helt slut! Det känns som att min hjärna har fått slut på batterier och att min kropp rasar med den. Fyra exams på mindre än en vecka är inte att leka med. Fyra exams på ett annat språk än ditt modersmål är inte heller att leka med.
För 40 minuter sedan lämnade jag in min sista exam för denna intensiva period. Ikväll ska jag återhämta mig och imorgon hoppar jag upp på hästen igen. För nästa vecka börjar det om igen, med quiz och midterm papers och läxor och exams och Fan och hans moster.
Skön snubbe: Funkar din iPhone?
Jag: Ja, eller det är mitt svenska kort i, så jag kan bara använda den när jag har wifi.
Skön snubbe: Jaha, så du kommer från Schweiz?
Jag: Nej, Sverige.
Skön snubbe: Ja, jag sa ju det.
Jag: Schweiz och Sverige är inte samma sak.
Skön snubbe: Jo, typ.
Jag: Jaha, så då skulle man kunna säga att du kommer från Peru då?
Skön snubbe: Nej, det är ju inte samma sak som USA.
Jag: Precis som Sverige och Schweiz inte är samma sak.
Skön snubbe: Jag kan väl geografi!
Skön snubbe: Går förolämpat därifrån.
Vaknade till ösregn, drog täcket över huvudet och snoozade tre gånger. Drog sedan upp persinennen och tittade ut på en grå himmel. Höst, tänkte jag. Sedan öppnade jag ytterdörren och kände väggen av hetta och fukt komma mot mig, då tog jag tillbaka min tanke om höst.
Här på FGCU börjar helgen på torsdagar då få har föreläsning på fredagar. För vissa börjar den elva på förmiddagen, för andra (läs mig och bara för mig) börjar helgen kvart över nio på kvällen. Oavsett så börjar helgen så här.
Med en hel bunt med sköna människor, lagom sliskigt vin och språklektioner (det blir lätt så när många nationaliteter samlas i ett och samma rum).
Vi tjejer började på en bar som hade Girls Night, vilket betyder gratis drinkar för människor utan kalsonger.
Sen gick vi vidare och mötte upp killarna lite längre bort. Jag och en av fransmännen kuppade genom att gå tillbaka till tjejbaren och skaffa massa gratis drinkar som även folk med kalsonger fick dricka. Busigt, va?!
Sen gick vi till en bar med mat och beställde in tio rätter fem minuter innan köket stängde. Tricket för att få mat som personalen inte spottat i!
På fredagen var vi ett gäng som låg på stranden hela dagen. På kvällen var det "The International Reception", det var jättetråkigt och avslutades med äcklig mat. Så vi gick hem, beställde pizza och såg film med min roomie.
Detta var den enda bilden jag lyckades ta under den internationella historien. Clèment på en godisautomat. Så kul var det i efterhand...
I lördags var det date night. En kväll jag och Emma planerat i två veckor. Bästa kvällen på hela veckan! Vi åkte in till Town Center vid halv sex. Strosade i butiker och shoppade nödvändigheter. Efter ett par timmar gick vi till en italiensk restaurant och frossade i lyxmat till minimipris. Lyckan!
Har jag sagt att jag bor i en stad där det växer palmer? Lite ballare än granar om jag får säga det själv.
Okej, matfotograf kanske inte är yrket jag ska satsa på om kommunikatörsplanerna går i stöpet...
Tänk dig nygräddade smala baugetter med havssalt och vitlök. Jag säger bara: free refills.
Jag åt parmesanmarinerade räkor med pasta och en kryddig tomatsås. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det! Det bästa med det här landet är att man får brutalt mycket mat på restauranger och att doggy bag är lika vanligt som att gå på toa efter morgonkaffet. Gissa vad jag åt till lunch idag?!
Sen kysstes vi god natt under fullmånen innan jag förvandlades till en varulv och sprang bort till krokosarna och lekte nattliga lekar. Superromatiskt!
Idag har jag gjort söndagssaker. Pluggat, städat, lyssnat på en pod på stranden, skypeat med mamma och snart ska jag dyka ner i böckerna igen. En annan helg i Florida.
Det har inte varit den roligaste av veckor. Plugg 24/7, ett och annat pass på gymmet och ett ton hur-sjutton-pluggar-man-till-amerikanska-tentor-stress.
När stressen var som värst och när jag helst ville slänga något hårt på någon och gå hem för att gråta ögonen ur mig fick jag ett mail från Common (receptionen där vi bor) om att jag hade ett paket som väntade på mig. Då ville jag inte kasta något hårt på någon längre (tur för Emma, för hon var den första personen jag stötte på).
Jag lyckades hålla mig cirka tio steg innan jag var tvungen att öppna och se vad som låg i. Sen ville jag gråta av tacksamhet för att ha världens bästa mamma som skickar mitt favoritgodis och en svensk tidning, och för att hon lyckades pricka in den dagen jag som mest behövde uppmuntring. Bäst är hon!
Efter den sista examen igår kväll gick jag hem och deppade, sen kom Emma med en flaska vin och då kändes livet lite bättre. Vi gick bort till CY1 för att möta upp de andra och sen ut på stan.
Idag ska vi jobba lite på brännan, sen plugg inför nästa veckas exam och ikväll är den årliga internationella kvällen där massa internationella studenter visar upp sina länder och uppträder. Vi nordeuropéer är inte exotiska nog för att uppträda, och lika bra är väl det, vad skulle vi göra liksom; bygga upp en jättesnopp av blommor och hoppa runt som små grodor? Nej, vi får snällt gå runt och titta på de andra, men det är inte fy skam, det finns ju gratis mat!
Jag och Marco hade ett duckface-moment igår innan vi gick ut. Värt att föreviga!
Och min telefon håller på att uppdateras så jag kommer inte åt de andra bilderna från igår just nu...
Kom precis hem efter min första exam... Det kan ha gått kalasbra likväl som åt skogen, för allt jag vet.
Så här post exam kan jag dock konstatera att det skulle vara bra att lära sig engelska, det kan vara användbart... Det är ju ändå ett språk som talas av ganska många. Lite så känns det efter att ha snubblat mellan facktermer i över en timma. Jag menar, det skulle ju vara himla retligt att kugga bara för att man inte förstår vad det står.
Jag vill med ett ärligt och inte alls stelt leende passa på och tacka Florida för det fantastiska vädret som kan slå från sol till attackregn på bara någon minut. Det är ju underbart roligt att komma hem genomblöt. Tummen upp för oförutsägbart väder!
Hörni, Sverige! Det är väl lite väl själviskt att sitta och trycka på Marabou-choklad och inte dela med sig?! Jag menar, varför inte exportera lite ut i världen så vi slipper äta snuskchoklad som smakar blaj?!
Okej, låt oss prata om amerikaner och AC.
Det är cirka 1000 celsius ute, vilket betyder att en AC är ett måste för att inte smälta bort. Inte så konstigt! Det är heller inte så konstigt att den måste stå på ca 23 celsius, eftersom att det är en normal rumstemperatur, även om en sådan som jag fryser mig blå. Det som är konstigt dock är att de innan de går och lägger sig drar ner AC:n till 18-20 grader OCH sätter på sina fläktar (alla har med sig en fläkt att ha på rummet utom jag, för jag är exotisk och har med mig ett täcke, två filtar och en tjocktröja). De sover alltså i vad som kan liknas med minusgrader och med enbart ett lakan och, ibland, en tunn filt som täcke.
Min fråga är nu, varför?
Njuter de av att plåga sig själva? Försöker de vara multikulturella genom att testa på hur eskimåerna har det? Har de elefanhud? Använder de michelindräkter som pyjamas?
Hjälp mig förstå!
Insåg igår att jag inte bara har tre exams denna vecka, utan också en midterm nästa tisdag. Jag ska alltså avverka fyra exams på sex dagar. Den ni!
Reaktion på denna insikt: fyra timmars sömn och en frustrerad morgonrunda följt av två liter kaffe.
Superpepp!
I fredags, efter att jag sovit 17 timmar, beställde vi pizza, jäste i soffan och gick sen vi bort till CY1 för förfest och tårta. Det är födelsedagshelg, tre födelsedagar på tre dagar. Woop! När de andra rörde sig utåt smet jag hem och hostade mig till söms.
På lördagen kände jag mig äntligen någorlunda frisk och det firade vi med att åka till International House of Pancakes och tryckte pannkakor som aldrig förr. På kvällen satte vi på en zombie-film bara för att få bort eftermiddagens (som stundvis påminde om någon slags dubbeldate) känsla.
Idag är det söndag... Söndagar är en sådan dag då det är bra att plugga... Framförallt om man har tre exams nästa vecka... Idag har jag sovit, solat, dammsugit, följt en flugas färd genom lägenheten, chitchattat med mina roomiesar, ätit mackor... Ja.
Lite gott!
IHoP
De är himla fiffiga amerikanarna, gör popcornpåsar som man kan riva av så att det blir till en skål!
Jättebekväm solställning (märk att jag pluggar på stranden, duktig student...)
Jag efterlyser nu en svensk flagga. Ju större desto bättre. Den är till vårt vardagsrum. Om du känner att du är personen jag söker som kan hjälpa mig med detta kan du väl posta den till:
Mitt för- och efternamn
1000 FGCU Campus Housing Apt Q15
Fort Myers, FL 33965
USA
Eller om du vill posta marabouchoklad eller en shot från shotluckan eller Persbrandt eller något annat trevligt, då kan du också använda den adressen. Jag är inte den som är den.
Jag vet inte hur vi kom in på ämnet, men på förfesten igår började vi prata om valpar. Jag kom på att de säljer valpar i djuraffärer i det här landet och pitchade den briljanta idén att vi borde åka till en djuraffär och leka med hundvalpar. Det jag såg framför mig var ett paradis, typ på rosa moln, med massa söta hundvalpar som skuttade i famnen på mig.
Emma svarade att det inte alls var en sådan bra idé eftersom att valparna är i burar och att jag förmodligen skulle börja gråta för att jag tyckte synd om dem, eller värre: köpa alla valpar för att fria dem. Det hade blivit både dyrt och jobbigt, man får nämligen inte ha andra husdjur än fiskar, geckos och kackerlackor där vi bor. Geckosarna och kackerlackorna är ingen valmöjlighet dock, de ingår liksom i hyran.
Så nu får jag komma på något annat roligt vi kan göra.
Istället får jag nöja mig med dessa...
Emma tror att hon såg en alligator när hon gick till skolan igår, eller hon hörde den plaska och plumsa och sånt. När hon berättade det började vi prata om vad man faktiskt skulle göra om man mötte en alligator på gångbanan, det är ju ändå inte helt otroligt eftersom de gillar att ta sig en promenad över campus i tid och otid.
Jag menar, man vill ju ha en bild av den, man vill ju kunna visa världen vad man precis upplevde (säger generation sociala medier). Samtidigt vill man ju inte bli uppäten.
Ska man springa? Eller ska man vända om och lugnt gå bort för att inte stressa upp den? Ska man ringa polisen? Ska man ta tag i fösta bästa gren och börja klättra? Ska man spela död? Ska man skrika för kung och fosterland? Ska man ringa till Aftonbladet och tala ut?
Vi kom efter lite dividerande fram till att man lugnt och sansat skulle backa därifrån samtidigt som man fotar djuret. Tur att vi har två kloka huvuden att slå ihop i det amerikanska livets många frågor.
