Tårar mot tårar
Det har inte varit den roligaste av veckor. Plugg 24/7, ett och annat pass på gymmet och ett ton hur-sjutton-pluggar-man-till-amerikanska-tentor-stress.
När stressen var som värst och när jag helst ville slänga något hårt på någon och gå hem för att gråta ögonen ur mig fick jag ett mail från Common (receptionen där vi bor) om att jag hade ett paket som väntade på mig. Då ville jag inte kasta något hårt på någon längre (tur för Emma, för hon var den första personen jag stötte på).
Jag lyckades hålla mig cirka tio steg innan jag var tvungen att öppna och se vad som låg i. Sen ville jag gråta av tacksamhet för att ha världens bästa mamma som skickar mitt favoritgodis och en svensk tidning, och för att hon lyckades pricka in den dagen jag som mest behövde uppmuntring. Bäst är hon!
