Vaknade i vanlig ordning och mådde ännu mer skit idag än vad jag gjorde igår och tillråga på allt håller rösten på att försvinna. Om du undrade.
Vid halv elva igår ringde en kille och sa att han var utanför mitt hus. Halvblind utan linser och hög på en av medicinerna vi köpte tidigare på dagen stapplade jag ut. Han hade hört att jag är sjuk och därför åkt till Target och köpt ett kilo apelsiner till mig. Han hade även köpt en klase vindruvor, men de hade han råkat sluka 90% av innan han hann fram till mig. Det var vänligt av honom.
Tack, sa jag och stapplade tillbaka in till mina febermardrömmar.
I skolcafeterian får man en pizza för två dollar, medan en sallad kostar 6 dollar.
Efter att ha matshoppat slutade min roomies matkasse innehållande glass, friterat, helfabrikat, sockeryoghurt och en annans på 29 dollar. Min innehållande samma mäng varor, men av grönsaker, quorn, frukt och två liter mjölk slutade på 79 dollar.
Inga konstigheter.
Nu har jag tre alternativ för att överleva denna höst ekonomiskt:
1. Börja äta pizza och få uppleva det riktigt amerikanska med hjärt- och kärlsjukdomar.
2. Sluta uppleva Florida, sitta inne i mitt doorm hela dagarna och titta på amerikanska filmer för att få någon typ av "upplevelse".
3. Sluta äta helt.
Vad gör jag för fel?! Vem där uppe hatar mig? Varför straffas jag?
Jag har levt på sjuklingvis hela veckan, sovit mycket, ätit mycket frukt, druckit c-vitamin, inte tränat(!!!), hinkat te och vatten som att det inte finns någon morgondag. Jag gör alla rätt! Ändå mår jag bara sämre och sämre för varje dag som går, snörvlar mer och mer, samt håller mina roomiesar vakna med mina domedagshostattacker. Och idag kunde jag säga hej till Herr Feber, som grädden på moset.
Men inte hjälper ett klagoinlägg på min blogg inte, jag blir inte friskare. Jag får helt enkelt återgå till att sluka frukt och te, samt glädjas åt att min roomie ska ta mig till affären för medicinshopping. Jag har hört att det finns massa spännande piller som ska hjälpa både det ena och det andra. Woop! Woop!
Man är sjukt snygg när man snörvlar.
Som ni har längtat efter the grand tour av mitt fabulösa crib här i Fort Myers. Nu slipper ni längta mer, för här är den.
Varje våning består av fyra lägenheter och lägenheterna delas av fyra personer. Man har varitsitt sovrum, två badrum som man delar på två och två, samt ett kök och vardagsrum som alla fyra delar på. Håll i hatten, nu kör vi!
Så här ser det ut utanför huset, på andra sidan ligger parkeringen. Den är inte tillräckligt fabulös för att få vara med i min superblogg.
Så här ser det ut när man kommer innanför dörren. Kök till höger, vardagsrum till vänster och korridoren med alla rum och badrum.
Amerikanare gillar heltäckningsmattor. Och de gillar att gå in med skorna. Helt logiskt eftersom heltäckningsmattor är så himla lätta att tvätta.
Detta är vårt vardagsrum. En soffa och två fotöljer som förmodligen bär på alla könssjukdomar i världen, samt några oupptäckta sådana. Den gröna fotöljen och TV:n tillhör en av tjejerna, men hon är snäll och delar med sig till oss som inte kunde få med vår TV hemifrån.
Eftersom att jag inte har några planer på att skaffa mig en könssjukdom som souvenir här brukar jag lägga ut ett påslakan över soffan när jag ska sitta där. Det tycker mina rumskompisar är hysteriskt roligt, och konstigt.
Köket. Har man tur får man sällskap av en geckokompis när man ska laga frukost. De gillar oss!
Det brukar inte alltid vara så mycket odiskad disk, och till mitt försvar är all min disk diskad. Viktigt att påpeka!
Skafferiet. De brukar alltid visa kyl och skafferi på MTV CRIBS, och jag vill ju inte vara sämre.
Här har ni därför kylen. Fyra tjejer på en kyl... Inte jättepraktiskt.
Handfaten och en skön tjej i spegeln.
Mitt och Carlys badrum.
Svart duschdraperi är inte världen bästa idé, framförallt inte när man ska raka benen, då ser man ut som att man gått genom ett fält med knivar.
Gissa vem som bor bakom den här dörren?!
Nej, jag har inte satt upp skylten själv, de var där när vi flyttade in.
Mitt rum. Woop! Woop!
Ena fotoväggen.
Sitter du inte här sitter du förmodligen över skrivbordet, du behöver inte deppa.
Byrån och familjefotona.
Ja, de sitter snett.
Skrivbordet med tillhörande kokosnöt och kurslitteratur.
Sängen och Nalle.
Jag var ett mycket kreativt barn som gav mina gosedjur fantasifulla namn. Andra exempel på detta är namnen på två av mina större nallar, en brun och en grå, dessa kallade jag Nalle Brun och Nalle Grå. "Dra mig baklänges", sa mina föräldrar, "det är en kreativ unge vi skapat".
Garderoben och ett hörn av tvättkorgen.
Frågor på det?
Jag är sjuk!
Jag är olidlig att umgås med när jag är sjuk, då jag konstant påminner mitt umgänge om att jag är sjuk, samt tvingar dem att tycka synd om mig. I smyg slickar jag också på deras tillhörigheter så att de ska få mina bacilusker och bli lika sjuka som jag. Jag lever efter mottot: ska jag lida ska alla lida.
Det är min hals och mina bihålor som bråkar med mig, vilket jag ignorerade igår och gick till gymmet. Det får jag sota för idag. Så istället för att bygga mitt vanliga camp på biblioteket och plöja igenom kurslitteraturen sitter jag hemma i mitt rum. Med håret i en knut på huvudet, trötta ögon, stor tröja och medcinburkarna runt mig. Sån är jag idag: sexig!
Försöker lura bort baciluskerna med extra mycket frukt till frukost, extra mycket c-vitamintjohej i glas och litervis med te. Jag återkommer med resultatet av lureriandet imorgon.
Bananpannkaka med extra mycket bär. Schas, fördömda sjukdom!
Satan i gatan vad fort tiden går! Idag har jag alltså varit här en månad. En hel månad! Jag mår bra när jag tänker på hur snabbt jag kommit in i livet här och hur jag lyckats anpassa mig till det mesta. Jag menar, jag har inga problem med att trycka i min två peanutbutter/jelly-mackor till lunch, säga "like" var femte sekund, eller äta med enbart gaffel. Och jag går in med skor. Sånt gör amerikanerna och sånt gör jag. Summasummarum: jag är typ amerikanes nu.
Å andra sidan kan jag inte komma ifrån att jag faktiskt saknar delar av Svedala också. Missta det inte för hemlängtan, för det vill jag verkligen inte påstå att jag har, men man kan ju ändå sakna.
Saker jag saknar:
- Ferraribilar. Alltså de röda godisbilarna. Attacksaknar!
- Saltlakrits. Så. Himla. Originell.
- Att kunna gå till platser. Störigt att vara beroende av andra.
- Min familj och mina vänner. Pussinussigull.
- Hälsosam mat som inte kostar skjortan.
- Persbrandt! Det är jobbigt att vara ifrån sitt livs kärlek!
- Min gamla lägenhet.
- Quornfärs.
- Marabouchoklad. Dra mig baklänges, min originallitet svämmar ju snart över!
- Mina skor! När man packar tvingas man sålla, och hör och häpna sållade jag bort skor. Massor av skor. (Paus för att ge dig tid att tappa hakan.)
Jag trivs som fisken i vattnet och kan lätt identifera min vistelses stadie som jag-vill-aldrig-åka-hem-stadiet. För just nu känns det så, att jag skulle kunna leva här hur länge som helst!
Jag har haft den perfekta helgen! Efter en vecka med mycket plugg och långa skoldagar tyckte jag att jag förtjande en allt-i-en-helg. Från nattnöjen tills varenda lem smärtade och ögonen knappt visste hur de skulle göra för att hålla sig öppna, till pizza, reese's, film, sol, bad och vänner. Får man ens ha så bra helger som jag har i detta land?
Och som grädden på moset har jag hunnit med lite plugg också.
Jag bor här... Är du avundsjuk?
Vad hände med tisdag, onsdag och torsdag?
På väg upp till Orlando stannade vi på Wendy's för att äta lunch. Det stod på min Florida Bucketlist. Sjukt ovärd listpunkt, men nu är det i alla fall gjort och jag slipper gå dit mer.
Lördag morgon. Gissa vem som peppade sönder de resterande nio som förmodligen hade föredragit en timma till i sängen!?!
Obligatorisk bild!
Alla tio, representanter från Frankrike, Tyskland och Sverige.
Jag och Emma raggade upp en av Hogwarts express-konduktörerna. Storvinst!
Lycklig tjej!
Emma lyckligt ovetande om hur äckligt butterbeer smakar.
Emma och vi andra olyckligt medvetna om hur äckligt butterbeet smakar.
Hogsmead. Hur ballt är det inte att de lyckas få snön att inte smälta, jag menar, det var ändå typ 35 grader varmt. Ingen snö kan väl klara det?
Först åkte vi denna...
...då blev vi lite blöta. I alla fall vi fem som tyckte att det var en bra idé att sitta på första raden.
Sen åkte vi denna...
...då blev vi dyngsura. Speciellt jag som blev nerröstad och tvingades sitta längst fram.
Hitta några superhjältar. Frågade om de var rika och ville gifta sig med mig, de svarade nej på båda frågorna. Då blev jag ledsen och åkte tillbaka till hotellet.
Emma ska ha credd för bilderna.
På måndag har vi varit här i en månad. Tiden går fort när man har roligt! Å ena sidan känns det som att det var igår jag sprang som att det brann i baken för att hinna med flyget till Amerikat, å andra sidan känns det som att jag varit här hur länge som helst.
Att åka hit var väldigt spontant. Ena dagen fick jag veta att jag kunde söka, andra hade jag skickat in papprena. Plötsligt sprang jag runt halva stan för att samla ihop alla papper jag behövde till min visum-intervju. Sen, utan att riktigt hinna reflektera över det satt jag i bilen med mamma och pappa och såg Arlanda susa förbi (någon körde fel). Och här är jag nu...
Ibland, framförallt när jag sitter på föreläsningar, slår det mig: jag är i Florida, jag bor här nu. Då ler jag stort, klappar mig själv på axeln och tänker "tack till mig själv för att jag vågade ta steget och för att jag tillät mig själv att ta chansen att göra detta!", för det ska jag ha, ett stort jäkla tack från mig själv för att jag tillåter mig själv att följa mina drömmar även om drömmarna är 8028,45 km från det som jag kallar hem.
Har precis gjort mitt första prov i Principles of Management, fröken Optimist säger att det förmodligen gick åt skogen. Lyckades sätta mig bredvid en snubbelit vars näsa visslade varje gång han andades också, det i kombination med min hungrande mage höjde inte humöret.
Muntrar nu upp mig själv med en fruktbomb till lunch och bilder från helgen, innan jag måste ta tag i plugget till nästa föreläsning klockan fem i eftermiddag. WOOOOOOP!
Med några av tyskarna på Universal Studios
Jag ramlade in genom dörren för ungefär tre timmar sedan, tröttare än tröttast. Satan i gatan vilken helg vi har haft! 13 timmars sömn och sådant där roligt som man ler åt bara av att tänka på det.
Efter ett par timmars försovning svängde vi ut på motorvägen vid elva på förmiddagen. Jag och Emma peppade sönder vår bil, varvat med anti-klimax (dvs däckade i baksätet) och "Are we there yet?". Väl framme gav vi oss ut till en outlet för shopping och sånt. På kvällen samlades alla för en sen middag och sedan fick bingen göra sitt ett par timmar. Lördagen började tidigt, sockerbomb, förlåt, jag menade frukost och sedan bort till Universal Studios Florida. Bästa. Nöjesparken. Någonsin. Vi åkte och åkte och åkte och gick och åkte. Harry Potter(!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!), Jurassic Park, Hulken, Spiderman och massa andra oklara, sjukt roliga saker. Många timmar senare landade vi i sängarna för attackvila innan middag och nattliv.
Efter tre timmar sömn drog vi i oss socker igen och gav oss av mot Disney. Den bakfullare delen av skaran stannade i närheten av hotellet, tre dumpades vid Disney land och jag, samt en annan lirare åkte till Disneys vattenland och senare Down Town Disney. På kvällen åt vi en supersnuskig buffét för 70 kronor och roade oss på tröttemannavis efter.
Idag var tanken att vi skulle lämna hotellet vid elva, men efter att en av bilarna gått sönder, fick vi snällt vänta. Och vänta. Och vänta. Nu är vi i alla fall hemma. Tvätten är i tvättmaskinerna, kylen är påfylld och kurslitteraturen ligger och väntar (medan jag packar upp, fyller på min Scrap Book, fyller i kalendern, bloggar, räknar regndroppar på fönsterrutan osv).
Road trip (med tillhörande kokosnöt, såklart)!
Skaffade mig en bitch som fick bära mina påsar när vi var och shoppade. Praktiskt!
Jag fick sova i vuxensängen. Den som fötterna stack ut ur. Lyx!
Emma, Tysk och jag
Helt okej utsikt på frukosten.
Hälsosamt!
Kanelbulle!
Lever upp till svenskar-är-snygga.
Down Town Disney
Sex tjejer, ett hotellrum.
Alla var sådär löjligt peppade imorse när vi väntade på att få åka hem.
Fler bilder kommer. Dessa är bara de tagna med telefonen, Emma har resten på sin superkamera.
Efter en lång vecka med mycket plugg har vi gjort oss förtjänta av lite ledighet. Därför ger vi oss iväg på en roadtrip till Orlando. Universal Studios Florida, en vattenpark, shopping och nattliv är vad som står på schemat.
Jag är så peppad att jag inte kunnat sova. Fyra timmar lyckades jag skrapa ihop och nu sitter jag med blodsprängda ögon, mer tagg är någonsin.
Vi är tillbaka på måndag, men vi lär inte höras förrän det är tisdag för er. Tchau!
I lördags åkte vi alltså till Everglades. Det är ett träskområde i närheten av Fort Myers. Massa alligatorer och andra mindre intressanta djur (typ rådjur och fåglar och sånt som finns överallt i Svedala).
Klockan nio hämtade tanten oss och vi började vår resa. Tanten, vår guide, var är jäkel på att prata. Det var synd att hon inte var lika duktig på att köra bil. Hon visade saker och kartor hela vägen bort (skriver bort för att jag inte har den blekaste aning om vi åkte upp eller ner eftersom tanten körde fel i början) till Everglades. Hon höll också på att köra av vägen otaliga gånger.
Väl framme gav vi oss ut på en air boat, en båt som har en gigantisk propeller bak. Du sitter praktiskt taget helt öppet, vilket vi gladdes oss åt när kaptenen berättade att alligatorer utan problem kan hoppa någon meter ur vattnet. YOLO? Efter båtturen gav vi oss i väg på den skrangligaste billiknande saken du kan föreställa dig. Genom skog och mark. Chauffören visade oss rådjur, fåglar och andra djur som är exotiska för ett gäng nordeuropéer.
Nästa stopp var en typ av djurpark, men där satte jag stopp och valde att vänta utanför tills vi åkte till lunchen, där vi fick smaka alligatorkött (nej, jag konverterade inte till kadaverätarna). Under lunchen fortsatte tanten babbla och vi slutade lyssna.
Nästa stopp var en djurfarm där vi fick mysa med massa djur. Emma som har ormfobi myste med gårdskatten. Sen åkte vi till ett museum där herrskapet intog bänkar och sovställning innan vi åkte hem igen.
Markus, jag och tyskarna
Hela gänget med båten i bakgrunden
Tantens bil
Det var visst en myt att man skulle springa i sicksack om man mötte en alligator, gör man det blir man bara uppäten fortare. Han tipsade om att klättra upp i ett träd. Högt! Tydligen kan de små rackarna hoppa någon meter OCH klättra i träd.
Han berättade också att det finns minst en alligator i varje vattendrag i Florida. Kul! Jag bor precis vid sjön här och på skolan har vi flera stycken. Älskar spänning i vardagen, man vet aldrig när man kan bli uppäten!
Tupplur på museumet (oklart vad det museumet handlade om)
Sjukt rastlös orm...
En sådan där alligator. Den kändes som gummi, sen började den sprattla, då kändes den inte som gummi längre.
Den fågeln blev kär i en av tyskarna.
En liten orm. Funderar på att skaffa en som husdjur hemma i Sverige. Kanske ha den hemma hos mamma...
Denna krävde fyra man för att lyftas och den var kittlig.
Bilderna är tagna av olika sköningar, de med bäst kvalité är tagna av Emma.
Att bära runt på en kokosnöt som man random fått under lunchen ger en inte bara konstiga blickar, man får två nya kompisar och en förfrågan om man vill gå på date, american style. Så kan det gå när inte haspen är på, eller när man bär runt på en kokosnöt som inte får plats i väskan.
Annars har veckan varit pluggig. Jag har varit på möte med en proffessor, burit runt på två ton böcker varje dag, velat skrika fula ord (på svenska) i affekt på en föreläsning (gjorde det inte dock) (viskade dem bara och log), fått hjälp med en uppgift av en kursare och planerat helgen. Inte mycket, inte lite.
Just nu sitter jag och laddar för veckans värsta dag, med föreläsningar från 12.30 - 21.15. Och lite plugg på det, så att jag med gott samvete kan roa mig på Labor Day i helgen.
Ikväll kommer ett skönt bildregn från Everglades upp. Eller imorgon för er då.
Allt flyter!
Missar bussen till skolan med en sekund (singular) (jag ser den lämna hållplatsen) (varje dag)! Blir dubbelbokad på två exams. Går upp aptidigt, skippar träningen och går till skolan för att upptäcka att jag sett fel på både tid och plats för mötet med min professor.
Det blir ingen sport om livet är enkelt!
För att inte tappa humöret helt tänker jag på mästerverket till frukost jag skapade: bananpannkakor med kanel, färska jordgubbar och blåbär (ni kan dreggla nu) och den stundande helgen som kommer tillbringas i Orlando.
"Åk till USA, Linn! Det blir kul! Du behöver inte plugga så mycket, du får uppleva världen. Tänk att få bo i Florida! Gör det!"
(Om någon undrar är det gröna sådana där viktigheter som man måste göra i skolan för att bli godkänd i sina kurser.)
Mina roomiesar står utanför min dörr och skrattar åt mig just nu. Sedan jag kollade över alla mina exams och inlämningar har jag sjungit med till Orups låt Regn hos mig. Högt och falskt sjunger jag. "ÅÅÅÅH JAG MÅSTE HA REEEEEEETAT GUDARNA, MÅSTE GJORT NÅTT FEL. FÖR ENDA SEDAN DEN DAG DU FOR HAR JAG BARA REGN HOS MIG."
Tur att jag inte är en sådan som stressar mig sönder och samman av salstentor!
Vi kollade på VMA på tok för länge igår, därför var det ett ganska ofrivilligt vaknande som skedde vid halv nio, gick till gymmet och nu sitter jag och sörplar kanelkaffe innan jag ska kriga mig på skolshuttlen och ta mig till skolan. Det blir lunch med Emma, en eftermiddag med plugg och en kväll med föreläsningar. Har jag berättat om mitt fantastiska schema? Jag går i skolan till 18.15 måndag - onsdag och till 21.15 på torsdagar. Tack och lov börjar jag aldrig tidigare än 12.30.
