En månad i Amerikat
Satan i gatan vad fort tiden går! Idag har jag alltså varit här en månad. En hel månad! Jag mår bra när jag tänker på hur snabbt jag kommit in i livet här och hur jag lyckats anpassa mig till det mesta. Jag menar, jag har inga problem med att trycka i min två peanutbutter/jelly-mackor till lunch, säga "like" var femte sekund, eller äta med enbart gaffel. Och jag går in med skor. Sånt gör amerikanerna och sånt gör jag. Summasummarum: jag är typ amerikanes nu.
Å andra sidan kan jag inte komma ifrån att jag faktiskt saknar delar av Svedala också. Missta det inte för hemlängtan, för det vill jag verkligen inte påstå att jag har, men man kan ju ändå sakna.
Saker jag saknar:
- Ferraribilar. Alltså de röda godisbilarna. Attacksaknar!
- Saltlakrits. Så. Himla. Originell.
- Att kunna gå till platser. Störigt att vara beroende av andra.
- Min familj och mina vänner. Pussinussigull.
- Hälsosam mat som inte kostar skjortan.
- Persbrandt! Det är jobbigt att vara ifrån sitt livs kärlek!
- Min gamla lägenhet.
- Quornfärs.
- Marabouchoklad. Dra mig baklänges, min originallitet svämmar ju snart över!
- Mina skor! När man packar tvingas man sålla, och hör och häpna sållade jag bort skor. Massor av skor. (Paus för att ge dig tid att tappa hakan.)
Jag trivs som fisken i vattnet och kan lätt identifera min vistelses stadie som jag-vill-aldrig-åka-hem-stadiet. För just nu känns det så, att jag skulle kunna leva här hur länge som helst!
