Har ni bara blå tandkräm i Sverige?
Finns det handikappade i Sverige?
Har ni regnbågar i Sverige?
Som ni kunde läsa i föregående inlägg gick vi all in den här helgen. Med cheescake factory, shopping, finmiddag och nattahäng på fredagen, och havet, bilpromenad, poolhäng och stor middag på lördagen.
Här kommer helgens bilder.
För att förebygga missförstånd kan jag redan nu säga att jag inte hånglat med någon i månskenet eller förvandlats till varulv den här helgen heller.
Helgen började med action. Någon hade satt igång brandlarmet i vårt hus, polisen och brandbilar kom tutandes. Tyvärr var alla brandmän tjocka och gamla (oroväckande om man skulle fastna i ett brinnande hus och man själv skulle få rädda brandmannen istället för tvärtom...).
På fredagen åkte vi till Naples. De hade H&M, jag och Emma var i extas!
Men vi började på The Cheesecake Factory.
Alltså...!
Vi tyckte att den var en asasmart idé a skippa lunchen och gå rakt på cheescaken. Man vet ju aldrig när man blir träffad av en meteorit och kanske missar efterrätten. Efteråt, när vi mådde illa, var det inte en lika bra idé.
Nattahäng.
Folk här har dålig humor och fattar inte mina skämt. Därför har jag gjort en skylt som jag håller upp varje gång jag skämtar, så att de vet när de ska skratta. Praktiskt!
Sen kom huscheferna och skällde på oss för att de tyckte att vi var för högljudda, då somnade en av killarna (för andra gången den kvällen).
Efter för få timmar under täcket begav vi oss ut på nya äventyr.
Snaibel Island strax utanför Fort Myers. Det kostade sex dollar att komma ut på ön, girighet varar längst.
Efter ett tag blev vi rastlösa.
Och killarna ville också vara med.
Vi såg massor av pelikaner, men de ville inte leka.
Vi hade det ganska bra...!
Efter några timmar åkte vi till ett lägenhetskomplex där en av tjejerna bor och badade bort salt och sand i poolen.
På kvällen samlades alla på Outback Steakhouse. Dyr mat och små portioner. Vilket jag fick höra efteråt eftersom att det var jag som föreslagit det. Bra jobbat!
Man kan ju inte låta bli att älska helgen när man lever så här.
Det är en sådan dag. En sådan där fantastisk helg som gör att man älskar livet ännu lite mer än annars.
Igår var vi i Naples och åt cheesecake på The Cheesecake Factory, följt av en runda i en galleria. På kvällen åt vi en grym middag på en italiensk restaurant och sedan gött häng med några sköningar i ett av doormsen.
Idag samlades vi vid elva på förmiddagen för att åka ut till Sanibel Island, en underbart vacker ö strax utanför Fort Myers. Vi var 16 glada själar som solade, badade i havet och fjantade oss. Efter åkte vi till ett lägenhetskomple och badade i poolen ett par timmar. Nu ska jag strax möta upp de andra efter en snabb dusch (man kan ju inte lukta svett hela tiden) och åka in till Town Center för att äta middag tillsammans.
Livet alltså!
Emma har alla bilder, ni får nöja er med en go photoboothbild så länge. Varsågoda!
Jag har, efter att ha orerat med Svedala, förstått att det kan ha uppstått en del missförstånd angående
inlägget om min och Emmas date night i lördags. Jag vill därför förtydliga att det enbart var jag och Emma på "daten" och att
jag inte har kysst någon i månskenet.
Jag har inte heller förvandlats till en varulv eller lekt nattliga lekar med krokodiler. Det finns inte ens några krokodiler här, bara alligatorer.
Så. Nu var det uppklarat.
Jag är helt slut! Det känns som att min hjärna har fått slut på batterier och att min kropp rasar med den. Fyra exams på mindre än en vecka är inte att leka med. Fyra exams på ett annat språk än ditt modersmål är inte heller att leka med.
För 40 minuter sedan lämnade jag in min sista exam för denna intensiva period. Ikväll ska jag återhämta mig och imorgon hoppar jag upp på hästen igen. För nästa vecka börjar det om igen, med quiz och midterm papers och läxor och exams och Fan och hans moster.
Skön snubbe: Funkar din iPhone?
Jag: Ja, eller det är mitt svenska kort i, så jag kan bara använda den när jag har wifi.
Skön snubbe: Jaha, så du kommer från Schweiz?
Jag: Nej, Sverige.
Skön snubbe: Ja, jag sa ju det.
Jag: Schweiz och Sverige är inte samma sak.
Skön snubbe: Jo, typ.
Jag: Jaha, så då skulle man kunna säga att du kommer från Peru då?
Skön snubbe: Nej, det är ju inte samma sak som USA.
Jag: Precis som Sverige och Schweiz inte är samma sak.
Skön snubbe: Jag kan väl geografi!
Skön snubbe: Går förolämpat därifrån.
Vaknade till ösregn, drog täcket över huvudet och snoozade tre gånger. Drog sedan upp persinennen och tittade ut på en grå himmel. Höst, tänkte jag. Sedan öppnade jag ytterdörren och kände väggen av hetta och fukt komma mot mig, då tog jag tillbaka min tanke om höst.
Här på FGCU börjar helgen på torsdagar då få har föreläsning på fredagar. För vissa börjar den elva på förmiddagen, för andra (läs mig och bara för mig) börjar helgen kvart över nio på kvällen. Oavsett så börjar helgen så här.
Med en hel bunt med sköna människor, lagom sliskigt vin och språklektioner (det blir lätt så när många nationaliteter samlas i ett och samma rum).
Vi tjejer började på en bar som hade Girls Night, vilket betyder gratis drinkar för människor utan kalsonger.
Sen gick vi vidare och mötte upp killarna lite längre bort. Jag och en av fransmännen kuppade genom att gå tillbaka till tjejbaren och skaffa massa gratis drinkar som även folk med kalsonger fick dricka. Busigt, va?!

Sen gick vi till en bar med mat och beställde in tio rätter fem minuter innan köket stängde. Tricket för att få mat som personalen inte spottat i!


På fredagen var vi ett gäng som låg på stranden hela dagen. På kvällen var det "The International Reception", det var jättetråkigt och avslutades med äcklig mat. Så vi gick hem, beställde pizza och såg film med min roomie.
Detta var den enda bilden jag lyckades ta under den internationella historien. Clèment på en godisautomat. Så kul var det i efterhand...
I lördags var det date night. En kväll jag och Emma planerat i två veckor. Bästa kvällen på hela veckan! Vi åkte in till Town Center vid halv sex. Strosade i butiker och shoppade nödvändigheter. Efter ett par timmar gick vi till en italiensk restaurant och frossade i lyxmat till minimipris. Lyckan!
Har jag sagt att jag bor i en stad där det växer palmer? Lite ballare än granar om jag får säga det själv.
Okej, matfotograf kanske inte är yrket jag ska satsa på om kommunikatörsplanerna går i stöpet...
Tänk dig nygräddade smala baugetter med havssalt och vitlök. Jag säger bara: free refills.
Jag åt parmesanmarinerade räkor med pasta och en kryddig tomatsås. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det! Det bästa med det här landet är att man får brutalt mycket mat på restauranger och att doggy bag är lika vanligt som att gå på toa efter morgonkaffet. Gissa vad jag åt till lunch idag?!
Sen kysstes vi god natt under fullmånen innan jag förvandlades till en varulv och sprang bort till krokosarna och lekte nattliga lekar. Superromatiskt!
Idag har jag gjort söndagssaker. Pluggat, städat, lyssnat på en pod på stranden, skypeat med mamma och snart ska jag dyka ner i böckerna igen. En annan helg i Florida.
Det har inte varit den roligaste av veckor. Plugg 24/7, ett och annat pass på gymmet och ett ton hur-sjutton-pluggar-man-till-amerikanska-tentor-stress.
När stressen var som värst och när jag helst ville slänga något hårt på någon och gå hem för att gråta ögonen ur mig fick jag ett mail från Common (receptionen där vi bor) om att jag hade ett paket som väntade på mig. Då ville jag inte kasta något hårt på någon längre (tur för Emma, för hon var den första personen jag stötte på).
Jag lyckades hålla mig cirka tio steg innan jag var tvungen att öppna och se vad som låg i. Sen ville jag gråta av tacksamhet för att ha världens bästa mamma som skickar mitt favoritgodis och en svensk tidning, och för att hon lyckades pricka in den dagen jag som mest behövde uppmuntring. Bäst är hon!
Efter den sista examen igår kväll gick jag hem och deppade, sen kom Emma med en flaska vin och då kändes livet lite bättre. Vi gick bort till CY1 för att möta upp de andra och sen ut på stan.
Idag ska vi jobba lite på brännan, sen plugg inför nästa veckas exam och ikväll är den årliga internationella kvällen där massa internationella studenter visar upp sina länder och uppträder. Vi nordeuropéer är inte exotiska nog för att uppträda, och lika bra är väl det, vad skulle vi göra liksom; bygga upp en jättesnopp av blommor och hoppa runt som små grodor? Nej, vi får snällt gå runt och titta på de andra, men det är inte fy skam, det finns ju gratis mat!
Jag och Marco hade ett duckface-moment igår innan vi gick ut. Värt att föreviga!
Och min telefon håller på att uppdateras så jag kommer inte åt de andra bilderna från igår just nu...
Kom precis hem efter min första exam... Det kan ha gått kalasbra likväl som åt skogen, för allt jag vet.
Så här post exam kan jag dock konstatera att det skulle vara bra att lära sig engelska, det kan vara användbart... Det är ju ändå ett språk som talas av ganska många. Lite så känns det efter att ha snubblat mellan facktermer i över en timma. Jag menar, det skulle ju vara himla retligt att kugga bara för att man inte förstår vad det står.
Jag vill med ett ärligt och inte alls stelt leende passa på och tacka Florida för det fantastiska vädret som kan slå från sol till attackregn på bara någon minut. Det är ju underbart roligt att komma hem genomblöt. Tummen upp för oförutsägbart väder!
Hörni, Sverige! Det är väl lite väl själviskt att sitta och trycka på Marabou-choklad och inte dela med sig?! Jag menar, varför inte exportera lite ut i världen så vi slipper äta snuskchoklad som smakar blaj?!
Okej, låt oss prata om amerikaner och AC.
Det är cirka 1000 celsius ute, vilket betyder att en AC är ett måste för att inte smälta bort. Inte så konstigt! Det är heller inte så konstigt att den måste stå på ca 23 celsius, eftersom att det är en normal rumstemperatur, även om en sådan som jag fryser mig blå. Det som är konstigt dock är att de innan de går och lägger sig drar ner AC:n till 18-20 grader OCH sätter på sina fläktar (alla har med sig en fläkt att ha på rummet utom jag, för jag är exotisk och har med mig ett täcke, två filtar och en tjocktröja). De sover alltså i vad som kan liknas med minusgrader och med enbart ett lakan och, ibland, en tunn filt som täcke.
Min fråga är nu, varför?
Njuter de av att plåga sig själva? Försöker de vara multikulturella genom att testa på hur eskimåerna har det? Har de elefanhud? Använder de michelindräkter som pyjamas?
Hjälp mig förstå!
Insåg igår att jag inte bara har tre exams denna vecka, utan också en midterm nästa tisdag. Jag ska alltså avverka fyra exams på sex dagar. Den ni!
Reaktion på denna insikt: fyra timmars sömn och en frustrerad morgonrunda följt av två liter kaffe.

Superpepp!
I fredags, efter att jag sovit 17 timmar, beställde vi pizza, jäste i soffan och gick sen vi bort till CY1 för förfest och tårta. Det är födelsedagshelg, tre födelsedagar på tre dagar. Woop! När de andra rörde sig utåt smet jag hem och hostade mig till söms.
På lördagen kände jag mig äntligen någorlunda frisk och det firade vi med att åka till International House of Pancakes och tryckte pannkakor som aldrig förr. På kvällen satte vi på en zombie-film bara för att få bort eftermiddagens (som stundvis påminde om någon slags dubbeldate) känsla.
Idag är det söndag... Söndagar är en sådan dag då det är bra att plugga... Framförallt om man har tre exams nästa vecka... Idag har jag sovit, solat, dammsugit, följt en flugas färd genom lägenheten, chitchattat med mina roomiesar, ätit mackor... Ja.
Lite gott!
IHoP
De är himla fiffiga amerikanarna, gör popcornpåsar som man kan riva av så att det blir till en skål!
Jättebekväm solställning (märk att jag pluggar på stranden, duktig student...)
Jag efterlyser nu en svensk flagga. Ju större desto bättre. Den är till vårt vardagsrum. Om du känner att du är personen jag söker som kan hjälpa mig med detta kan du väl posta den till:
Mitt för- och efternamn
1000 FGCU Campus Housing Apt Q15
Fort Myers, FL 33965
USA
Eller om du vill posta marabouchoklad eller en shot från shotluckan eller Persbrandt eller något annat trevligt, då kan du också använda den adressen. Jag är inte den som är den.
Jag vet inte hur vi kom in på ämnet, men på förfesten igår började vi prata om valpar. Jag kom på att de säljer valpar i djuraffärer i det här landet och pitchade den briljanta idén att vi borde åka till en djuraffär och leka med hundvalpar. Det jag såg framför mig var ett paradis, typ på rosa moln, med massa söta hundvalpar som skuttade i famnen på mig.
Emma svarade att det inte alls var en sådan bra idé eftersom att valparna är i burar och att jag förmodligen skulle börja gråta för att jag tyckte synd om dem, eller värre: köpa alla valpar för att fria dem. Det hade blivit både dyrt och jobbigt, man får nämligen inte ha andra husdjur än fiskar, geckos och kackerlackor där vi bor. Geckosarna och kackerlackorna är ingen valmöjlighet dock, de ingår liksom i hyran.
Så nu får jag komma på något annat roligt vi kan göra.
Istället får jag nöja mig med dessa...
Emma tror att hon såg en alligator när hon gick till skolan igår, eller hon hörde den plaska och plumsa och sånt. När hon berättade det började vi prata om vad man faktiskt skulle göra om man mötte en alligator på gångbanan, det är ju ändå inte helt otroligt eftersom de gillar att ta sig en promenad över campus i tid och otid.
Jag menar, man vill ju ha en bild av den, man vill ju kunna visa världen vad man precis upplevde (säger generation sociala medier). Samtidigt vill man ju inte bli uppäten.
Ska man springa? Eller ska man vända om och lugnt gå bort för att inte stressa upp den? Ska man ringa polisen? Ska man ta tag i fösta bästa gren och börja klättra? Ska man spela död? Ska man skrika för kung och fosterland? Ska man ringa till Aftonbladet och tala ut?
Vi kom efter lite dividerande fram till att man lugnt och sansat skulle backa därifrån samtidigt som man fotar djuret. Tur att vi har två kloka huvuden att slå ihop i det amerikanska livets många frågor.
Vaknade i vanlig ordning och mådde ännu mer skit idag än vad jag gjorde igår och tillråga på allt håller rösten på att försvinna. Om du undrade.
Vid halv elva igår ringde en kille och sa att han var utanför mitt hus. Halvblind utan linser och hög på en av medicinerna vi köpte tidigare på dagen stapplade jag ut. Han hade hört att jag är sjuk och därför åkt till Target och köpt ett kilo apelsiner till mig. Han hade även köpt en klase vindruvor, men de hade han råkat sluka 90% av innan han hann fram till mig. Det var vänligt av honom.
Tack, sa jag och stapplade tillbaka in till mina febermardrömmar.
I skolcafeterian får man en pizza för två dollar, medan en sallad kostar 6 dollar.
Efter att ha matshoppat slutade min roomies matkasse innehållande glass, friterat, helfabrikat, sockeryoghurt och en annans på 29 dollar. Min innehållande samma mäng varor, men av grönsaker, quorn, frukt och två liter mjölk slutade på 79 dollar.
Inga konstigheter.
Nu har jag tre alternativ för att överleva denna höst ekonomiskt:
1. Börja äta pizza och få uppleva det riktigt amerikanska med hjärt- och kärlsjukdomar.
2. Sluta uppleva Florida, sitta inne i mitt doorm hela dagarna och titta på amerikanska filmer för att få någon typ av "upplevelse".
3. Sluta äta helt.
Vad gör jag för fel?! Vem där uppe hatar mig? Varför straffas jag?
Jag har levt på sjuklingvis hela veckan, sovit mycket, ätit mycket frukt, druckit c-vitamin, inte tränat(!!!), hinkat te och vatten som att det inte finns någon morgondag. Jag gör alla rätt! Ändå mår jag bara sämre och sämre för varje dag som går, snörvlar mer och mer, samt håller mina roomiesar vakna med mina domedagshostattacker. Och idag kunde jag säga hej till Herr Feber, som grädden på moset.
Men inte hjälper ett klagoinlägg på min blogg inte, jag blir inte friskare. Jag får helt enkelt återgå till att sluka frukt och te, samt glädjas åt att min roomie ska ta mig till affären för medicinshopping. Jag har hört att det finns massa spännande piller som ska hjälpa både det ena och det andra. Woop! Woop!
Man är sjukt snygg när man snörvlar.
Som ni har längtat efter the grand tour av mitt fabulösa crib här i Fort Myers. Nu slipper ni längta mer, för här är den.
Varje våning består av fyra lägenheter och lägenheterna delas av fyra personer. Man har varitsitt sovrum, två badrum som man delar på två och två, samt ett kök och vardagsrum som alla fyra delar på. Håll i hatten, nu kör vi!
Så här ser det ut utanför huset, på andra sidan ligger parkeringen. Den är inte tillräckligt fabulös för att få vara med i min superblogg.
Så här ser det ut när man kommer innanför dörren. Kök till höger, vardagsrum till vänster och korridoren med alla rum och badrum.
Amerikanare gillar heltäckningsmattor. Och de gillar att gå in med skorna. Helt logiskt eftersom heltäckningsmattor är så himla lätta att tvätta.
Detta är vårt vardagsrum. En soffa och två fotöljer som förmodligen bär på alla könssjukdomar i världen, samt några oupptäckta sådana. Den gröna fotöljen och TV:n tillhör en av tjejerna, men hon är snäll och delar med sig till oss som inte kunde få med vår TV hemifrån.
Eftersom att jag inte har några planer på att skaffa mig en könssjukdom som souvenir här brukar jag lägga ut ett påslakan över soffan när jag ska sitta där. Det tycker mina rumskompisar är hysteriskt roligt, och konstigt.
Köket. Har man tur får man sällskap av en geckokompis när man ska laga frukost. De gillar oss!
Det brukar inte alltid vara så mycket odiskad disk, och till mitt försvar är all min disk diskad. Viktigt att påpeka!
Skafferiet. De brukar alltid visa kyl och skafferi på MTV CRIBS, och jag vill ju inte vara sämre.
Här har ni därför kylen. Fyra tjejer på en kyl... Inte jättepraktiskt.
Handfaten och en skön tjej i spegeln.
Mitt och Carlys badrum.
Svart duschdraperi är inte världen bästa idé, framförallt inte när man ska raka benen, då ser man ut som att man gått genom ett fält med knivar.
Gissa vem som bor bakom den här dörren?!
Nej, jag har inte satt upp skylten själv, de var där när vi flyttade in.
Mitt rum. Woop! Woop!
Ena fotoväggen.
Sitter du inte här sitter du förmodligen över skrivbordet, du behöver inte deppa.
Byrån och familjefotona.
Ja, de sitter snett.
Skrivbordet med tillhörande kokosnöt och kurslitteratur.
Sängen och Nalle.
Jag var ett mycket kreativt barn som gav mina gosedjur fantasifulla namn. Andra exempel på detta är namnen på två av mina större nallar, en brun och en grå, dessa kallade jag Nalle Brun och Nalle Grå. "Dra mig baklänges", sa mina föräldrar, "det är en kreativ unge vi skapat".
Garderoben och ett hörn av tvättkorgen.
Frågor på det?
Jag är sjuk!
Jag är olidlig att umgås med när jag är sjuk, då jag konstant påminner mitt umgänge om att jag är sjuk, samt tvingar dem att tycka synd om mig. I smyg slickar jag också på deras tillhörigheter så att de ska få mina bacilusker och bli lika sjuka som jag. Jag lever efter mottot: ska jag lida ska alla lida.
Det är min hals och mina bihålor som bråkar med mig, vilket jag ignorerade igår och gick till gymmet. Det får jag sota för idag. Så istället för att bygga mitt vanliga camp på biblioteket och plöja igenom kurslitteraturen sitter jag hemma i mitt rum. Med håret i en knut på huvudet, trötta ögon, stor tröja och medcinburkarna runt mig. Sån är jag idag: sexig!
Försöker lura bort baciluskerna med extra mycket frukt till frukost, extra mycket c-vitamintjohej i glas och litervis med te. Jag återkommer med resultatet av lureriandet imorgon.
Bananpannkaka med extra mycket bär. Schas, fördömda sjukdom!
Satan i gatan vad fort tiden går! Idag har jag alltså varit här en månad. En hel månad! Jag mår bra när jag tänker på hur snabbt jag kommit in i livet här och hur jag lyckats anpassa mig till det mesta. Jag menar, jag har inga problem med att trycka i min två peanutbutter/jelly-mackor till lunch, säga "like" var femte sekund, eller äta med enbart gaffel. Och jag går in med skor. Sånt gör amerikanerna och sånt gör jag. Summasummarum: jag är typ amerikanes nu.
Å andra sidan kan jag inte komma ifrån att jag faktiskt saknar delar av Svedala också. Missta det inte för hemlängtan, för det vill jag verkligen inte påstå att jag har, men man kan ju ändå sakna.
Saker jag saknar:
- Ferraribilar. Alltså de röda godisbilarna. Attacksaknar!
- Saltlakrits. Så. Himla. Originell.
- Att kunna gå till platser. Störigt att vara beroende av andra.
- Min familj och mina vänner. Pussinussigull.
- Hälsosam mat som inte kostar skjortan.
- Persbrandt! Det är jobbigt att vara ifrån sitt livs kärlek!
- Min gamla lägenhet.
- Quornfärs.
- Marabouchoklad. Dra mig baklänges, min originallitet svämmar ju snart över!
- Mina skor! När man packar tvingas man sålla, och hör och häpna sållade jag bort skor. Massor av skor. (Paus för att ge dig tid att tappa hakan.)
Jag trivs som fisken i vattnet och kan lätt identifera min vistelses stadie som jag-vill-aldrig-åka-hem-stadiet. För just nu känns det så, att jag skulle kunna leva här hur länge som helst!
Jag har haft den perfekta helgen! Efter en vecka med mycket plugg och långa skoldagar tyckte jag att jag förtjande en allt-i-en-helg. Från nattnöjen tills varenda lem smärtade och ögonen knappt visste hur de skulle göra för att hålla sig öppna, till pizza, reese's, film, sol, bad och vänner. Får man ens ha så bra helger som jag har i detta land?
Och som grädden på moset har jag hunnit med lite plugg också.
Jag bor här... Är du avundsjuk?
Vad hände med tisdag, onsdag och torsdag?
På väg upp till Orlando stannade vi på Wendy's för att äta lunch. Det stod på min Florida Bucketlist. Sjukt ovärd listpunkt, men nu är det i alla fall gjort och jag slipper gå dit mer.
Lördag morgon. Gissa vem som peppade sönder de resterande nio som förmodligen hade föredragit en timma till i sängen!?!
Obligatorisk bild!

Alla tio, representanter från Frankrike, Tyskland och Sverige.
Jag och Emma raggade upp en av Hogwarts express-konduktörerna. Storvinst!
Lycklig tjej!
Emma lyckligt ovetande om hur äckligt butterbeer smakar.
Emma och vi andra olyckligt medvetna om hur äckligt butterbeet smakar.

Hogsmead. Hur ballt är det inte att de lyckas få snön att inte smälta, jag menar, det var ändå typ 35 grader varmt. Ingen snö kan väl klara det?
Först åkte vi denna...
...då blev vi lite blöta. I alla fall vi fem som tyckte att det var en bra idé att sitta på första raden.
Sen åkte vi denna...
...då blev vi dyngsura. Speciellt jag som blev nerröstad och tvingades sitta längst fram.
Hitta några superhjältar. Frågade om de var rika och ville gifta sig med mig, de svarade nej på båda frågorna. Då blev jag ledsen och åkte tillbaka till hotellet.
Emma ska ha credd för bilderna.
På måndag har vi varit här i en månad. Tiden går fort när man har roligt! Å ena sidan känns det som att det var igår jag sprang som att det brann i baken för att hinna med flyget till Amerikat, å andra sidan känns det som att jag varit här hur länge som helst.
Att åka hit var väldigt spontant. Ena dagen fick jag veta att jag kunde söka, andra hade jag skickat in papprena. Plötsligt sprang jag runt halva stan för att samla ihop alla papper jag behövde till min visum-intervju. Sen, utan att riktigt hinna reflektera över det satt jag i bilen med mamma och pappa och såg Arlanda susa förbi (någon körde fel). Och här är jag nu...
Ibland, framförallt när jag sitter på föreläsningar, slår det mig: jag är i Florida, jag bor här nu. Då ler jag stort, klappar mig själv på axeln och tänker "tack till mig själv för att jag vågade ta steget och för att jag tillät mig själv att ta chansen att göra detta!", för det ska jag ha, ett stort jäkla tack från mig själv för att jag tillåter mig själv att följa mina drömmar även om drömmarna är 8028,45 km från det som jag kallar hem.
Har precis gjort mitt första prov i Principles of Management, fröken Optimist säger att det förmodligen gick åt skogen. Lyckades sätta mig bredvid en snubbelit vars näsa visslade varje gång han andades också, det i kombination med min hungrande mage höjde inte humöret.
Muntrar nu upp mig själv med en fruktbomb till lunch och bilder från helgen, innan jag måste ta tag i plugget till nästa föreläsning klockan fem i eftermiddag. WOOOOOOP!
Med några av tyskarna på Universal Studios
Jag ramlade in genom dörren för ungefär tre timmar sedan, tröttare än tröttast. Satan i gatan vilken helg vi har haft! 13 timmars sömn och sådant där roligt som man ler åt bara av att tänka på det.
Efter ett par timmars försovning svängde vi ut på motorvägen vid elva på förmiddagen. Jag och Emma peppade sönder vår bil, varvat med anti-klimax (dvs däckade i baksätet) och "Are we there yet?". Väl framme gav vi oss ut till en outlet för shopping och sånt. På kvällen samlades alla för en sen middag och sedan fick bingen göra sitt ett par timmar. Lördagen började tidigt, sockerbomb, förlåt, jag menade frukost och sedan bort till Universal Studios Florida. Bästa. Nöjesparken. Någonsin. Vi åkte och åkte och åkte och gick och åkte. Harry Potter(!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!), Jurassic Park, Hulken, Spiderman och massa andra oklara, sjukt roliga saker. Många timmar senare landade vi i sängarna för attackvila innan middag och nattliv.
Efter tre timmar sömn drog vi i oss socker igen och gav oss av mot Disney. Den bakfullare delen av skaran stannade i närheten av hotellet, tre dumpades vid Disney land och jag, samt en annan lirare åkte till Disneys vattenland och senare Down Town Disney. På kvällen åt vi en supersnuskig buffét för 70 kronor och roade oss på tröttemannavis efter.
Idag var tanken att vi skulle lämna hotellet vid elva, men efter att en av bilarna gått sönder, fick vi snällt vänta. Och vänta. Och vänta. Nu är vi i alla fall hemma. Tvätten är i tvättmaskinerna, kylen är påfylld och kurslitteraturen ligger och väntar (medan jag packar upp, fyller på min Scrap Book, fyller i kalendern, bloggar, räknar regndroppar på fönsterrutan osv).
Road trip (med tillhörande kokosnöt, såklart)!
Skaffade mig en bitch som fick bära mina påsar när vi var och shoppade. Praktiskt!
Jag fick sova i vuxensängen. Den som fötterna stack ut ur. Lyx!
Emma, Tysk och jag
Helt okej utsikt på frukosten.
Hälsosamt!
Kanelbulle!
Lever upp till svenskar-är-snygga.
Down Town Disney
Sex tjejer, ett hotellrum.
Alla var sådär löjligt peppade imorse när vi väntade på att få åka hem.
Fler bilder kommer. Dessa är bara de tagna med telefonen, Emma har resten på sin superkamera.