Bara massor utav sport
Om man säger så här, sport på TV är ingenting som intresserar mig. Jag har inget emot att utöva dem (alla utom innebandy, jag är för mån om att ha tårna kvar), jag kan till och med sträcka mig så långt att det kan vara roligt att titta på sport live, så länge någon förklarar sporten för mig innan och hjälper mig hålla koll på bollen, om en sådan är inblandad. Men det där med sport på TV... Nä.
Folk som känner mig väl vet detta. Och förstår att när man sätter mig framför TVn när en match visas kan man inte förvänta sig något överdrivet engagemang från mitt håll, och man vet också att jag kan råka hamna framför rutan bara för att jag inte står ut med att något så tråkigt får mer uppmärksamhet än jag.
Igår berättade min pappa att NHL hade premiär på kvällen. Av detta tänkte jag att jag skulle skriva en superrolig och ironisk statusuppdatering på Facebook. Så jag gjorde det. Superkul var det! Tills jag vaknade imorse och insåg att majoriteten av personerna som uppmärksammat min status genom att trycka på den där like-knappen är människor som förmodligen inte är så bekanta med mitt anti-intresse för sport på TV och därför tror att jag menar allvar. De kanske till och med tror att jag lever för sport och att stunder sport visas på TV är heliga för mig.
Man skulle kunna kalla min rolighet för ett EPIC FAIL. Synd, för egentligen tycker jag att det var ganska kul.
